Kvinnodräkt, sent 1300-tal

Bild borttagen på begäran

 

Min syster har länge önskat sig en medeltidsdräkt, men på grund av tidsbrist har det inte blivit av att hon sytt sig en. Därför kom vi överens om att jag skulle sy en basdräkt åt henne, som en julklapp i förskott. Det är alltså denna dräkt bestående av linnesärk, kjortel och tillhörande bälte plus väska som jag suttit och pysslat med under hösten. Den blev klar strax innan folket på Albrechts bössor hade vänligheten att bjuda in oss till en Staffansfest, vilket blev ett ypperligt och trevligt tillfälle att inviga dräkten. Till dräkten saknas än så länge knälånga hosor med strumpeband samt skor, vilket får fixas vid ett senare tillfälle. Till denna basdräkt kan också läggas till ytterplagg i form av överkjortel/surcotte, mantel och struthätta, något som min syster själv är sugen på att sy (kul att man har förmågan att inspirera!).   

 

bild-073

 

Linnesärken är sydd av ett blekt, finvävt linne i tuskaft och består av ett vikt kroppstycke med triangulära kilar i sidorna samt korta ärmar. Den når ner till vaden och är mycket urringad för att inte synas när kjorteln är på. Snittet liknar de enkla undersärkar som användes i borgerlig miljö under 1700-1800-talet, men av medeltida konst att döma fanns de redan då, dock kanske oftare med långa ärmar. På huvudet har hon en huvudduk av ännu tunnare och finare linne (en kvadrat på ca 70 x 70 cm), vikt över flätat hår och fäst med mässingnålar. En gift eller äldre kvinna skulle ha burit en mer täckande huvudduk, och förmodligen också haklin.   

 

bild-071

 

Kjorteln är sydd i ett ljusblått, kypertvävt ylletyg med något lila ton. Den är figursydd och snöras framtill med en snodd av tvinnad, blålila silkestråd, för att åstadkomma den snäva passform som förordades av det sena 1300-talets mode. Knappar förekom också på den tidens kvinnoplagg (1300-talets andra hälft var ju annars knappomanins storhetstid), men tycks av dåtida konst att döma ha varit mindre vanligt än på mansplagg. Kjorteln är sydd av fyra paneler, efter en beskrivning i The medieval Tailor’s assistant av Sarah Thursfield. Detta sätt att skära till kvinnorkjortlar skiljer sig från exempelvis de bevarade herjolfsneskjortlarna, som är uppbyggda av enkla våder och kilar, och har väl sin närmaste bevarade motsvarighet i den s.k. Margeretes gyllene kjortel (ca 1410) som finns bevarad i Uppsala domkyrka. Mer matnyttig information om det sena 1300-talets modeklänningar och hur man syr dem finns på Tasha Kelly McGanns sida La cotte simple.   

 

bild-060

 

Till dräkten sydde jag också en enkel väska eller aumônière av vejdeblått kläde och fodrad med blekt linne. Tofsarna är av krappfärgat yllegarn. Dessa s.k. allmoseväskor var dock av bevarade fynd att döma gärna sydda av tjusigare material såsom siden, och vackert broderade. Jag har föreslagit min syster att själv ersätta den nuvarande väskan med en finare, broderad version.     

 

Alla sömmar är handsydda (efterstygn) med vaxad lintråd (Bockens 35/2), i särken med fällsöm.  

 

Bild borttagen på begäran

 

English: Late 14th century woman’s outfit

 

My latest work is a late 14th century woman’s outfit that my sister got as a Christmas gift (in advance), a linen smock and a fitted, woollen kirtle. The outfit is worn with a belt, a purse or aumônière and a linen headcloth. The smock, made of fine bleached tabby-woven linen, is simply cut from a folded body piece with inserted triangular gussets and short sleeves and thus reminiscent of the simple smocks or chemises worn during the 18th century and Georgian period. Medieval artwork however suggests that they were around much earlier. The fitted kirtle is made of a light, purplish-blue woollen twill, and is laced at the front with a bluish-purple silk cord to achieve the tight fit required by late 14th century fashion. Buttons were of course used as well (after all, the second half of the 14th century was the heyday of “button-mania”), but to judge from period art they seem to have been much less common on women’s clothing. The pattern is based on the instructions in The medieval tailor’s assistant by Sarah Thursfield. The kirtle is made up of four panels (in contrast to for instance the preserved Herjolfsnes kirtles, which are cut from simple widths of cloth and gussets), and has its closest historical counterpart in the so called golden gown of queen Margerete (ca 1410) preserved in the Uppsala Cathedral. For more useful information on late 14th century kirtles and how to make them I recommend La cotte simple by Tasha Kelly McGann.

 

The purse or aumônière is made from woad-blue broadcloth and madder-red woollen tassels. However, historically preserved purses (also known as “alms purses”) are often made in a finer material such as silk, and carefully embroidered. I’ve suggested my sister to make such an embellished purse to replace this simple one.   

 

The outfit is to be completed at some point with knee-length hosen, garters and leather shoes. My sister also plans to eventually supplement this base-outfit with outer garments, i.e. over-kirtle/ surcotte, hood and cloak.  

 

All seams are back-stitches made with waxed linen thread (Bocken’s 35/2), the smock is sewn with fell seams.

7 svar to “Kvinnodräkt, sent 1300-tal”

  1. Frej Says:

    Fint! Den ser ut att falla snyggt.
    Du får alltid sömsmånen så rak och jämn, blir lite avundsjuk där faktsikt🙂
    Brukar kanten hålla i sig trots att du inte syr ned den eller fransar det upp sig med tiden?
    Jag sydde aldrig ned sömsmånen på min cotehardie och det ser bra ut hittils, men den är bara drygt ett halvår så jag tänkte att du kanske har lite längre erfarenhet.

  2. djingis85 Says:

    Tack! Att kunna sy sömmar med hyfsat jämna sömsmåner är något som man till slut utvecklar en känsla för, men i ärlighetens namn känns min förmåga till det ganska futtig i jämförelse med vad du kan åstadkomma i trä, metall och horn!🙂
    Klippta kanter på valkade ylletyger håller normalt utan problem, det är egentligen bara på linnetyger och på tunna, ovalkade ylletyger som sömsmånerna behöver sys ner. Tittar man på äldre handsydda plagg av valkade tyger (exempelvis uniformer och civila ytterplagg av kläde eller vadmal) är sömsmånerna oftast obehandlade – ibland också fållarna nertill.

  3. Frej Says:

    Haha! så modest behöver du väl inte va? Det är ju inte det enda du gör bra. Vi kan starta en dunk i ryggen allians.

    Ja linnet har jag märkt behöver sys ned men det är bra att yllet inte kräver det. Tycker det är mycket snyggare att slippa att se de sömmarna på utsidan av plaggen. I de flesta fallen åtminståne.

  4. Peter Says:

    Trevlig artikel tycker jag, och kul att se dräkten i dagsljus. Den klädde din syster alldeles utmärkt, om jag får vara så framfusig🙂

  5. Hannah Says:

    Väldigt snygg måste jag säga! Jag är imponerad, tänk om man hade en sån bror!

  6. Terra Says:

    Dags att börja blogga igen herrn.

  7. djingis85 Says:

    Okej Terra, jag ska skärpa mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: