Archive for oktober, 2009

1300-talskjortel efter Herjolfsnes no 41

oktober 29, 2009

herjolf1

Mitt senaste tillskott till medeltidsgarderoben består av en krappröd kjortel baserad på en av de grönländska fynden från Herjolfsnes (nuv. Ikigaat), kjortel no 41, ett rätt så maffigt plagg som jag arbetat med till och från sedan i våras. Denna rymliga kjortel med drag av det rådande modet under 1300-talets mitt har ibland tolkats som en kvinnokjortel eller cotehardie, vilket dock får sägas vara uteslutet då plagget hittades tillsammans med en manskropp. Annars utmärks ju Herjolfsneskjortlarna av att de närmast representerar ett slags unisex-mode, där mans- och kvinnokjortlar har konstruerats utifrån samma grundmönster av rektanglar och en mängd kilar.

 herjolfsnes41a

Materialet är ett krapprött, ganska mjukt och valkat ylletyg. Originalet från Herjolfsnes var dock sytt i ett hemvävt, rustikt vadmalstyg i fyrskaftskypert – av allt att döma svartfärgad med garvsyra. Originalet är också dekorerat med efterstygn längst med kilsömmarna i midjan, vid ärmsprunden och längst ner runt fållen. De tio kilarna gör att plagget har en mycket stor vidd, strax över fyra meter längs nederkanten (som jag lämnade ofållad). Ärmarna har i enlighet med 1300-talets fixering vid knappar försetts med 15 sydda tygknappar vardera. Originalknapparna uppges bestå av ihoplimmade tygtussar, själv har jag dock använt mig av en mindre krånglig metod som beskrivs här.    

 herjolf2

Till kjorteln sydde jag också en struthätta i grovt svart kläde som blivit över sedan jag gjorde min Bockstenshätta. Den är baserad på Herjolfsnes no 78 och 80 och ansluter till modet under 1300-talets andra hälft med sitt korta dok och långa strut. Totalt hittades ett tiotal hättor av den här typen i Herjolfsnes (de flesta utan strut), och liknande hättor har också grävts fram i London.

 herjolf6

Till dräkten bär jag också mitt nya bälte som Frej har haft vänligheten att knåpa ihop åt mig då jag själv fegade ur inför nitningen. Lädret är svartfärgat genom järnoxidering, och ströningarna liksom söljan (som införskaffats hos Handelsgillet) är av gjuten mässing. Söljblecket av mässingsplåt med sitt snitsiga korsmönster har Frej själv tillverkat utifrån ett medeltida fynd från Eketorp på Öland.

 bälte2

English: 14th century coat based on Herjolfsnes no 41

herjolf1b

The latest addition to my 14th century wardrobe constitutes of a madder-red coat based on one of the finds from Greenlandic Herjolfsnes (present day Ikigaat), coat no 41. It’s a fairly capacious garment that I’ve been working on off and on since early spring this year. This full and voluminous coat, related to mid 14th century fashion, has sometimes been interpreted as a woman’s kyrtle or cotehardie, although that’s more or less out of the question as the garment was found with a male skeleton. Nevertheless the Herjolfsnes coats are characterized by the fact that they represent an almost unisex fashion where male coats as well as women’s kirtles has been constructed out of the same basic pattern of rectangles and a multitude of gores.   

 herjolf5

The material is a madder-coloured, somewhat soft and fulled woollen fabric. The Herjolfsnes original was however cut from a coarse, domestic vadmal-fabric in four-shafted twill and apparently dyed black with tannin. The preserved garment also sports decorative seams of backstitches along the side gores, sleeve-slits and bottom hem. The ten gores give the garment a very full width at the bottom (which I left with a raw edge), slightly more than 4 m or 13 ft. In accordance with 14th century obsession with buttons, the sleeves are fitted with 15 cloth buttons each. Whereas the original buttons are supposed to be made from glued wads of cloth, I made use of a simpler method described here.

 herjolf3

Together with the coat I also made a hood of coarse black broadcloth, based on Herjolfsnes no 78 and 80. It adheres to mid-late 14th century fashion with its short shoulder-piece and long liripipe, in total some ten hoods of this type were found at Herjolfsnes and similar ones are known from excavations in London.

 herjolf4

I’m also proud to introduce my new belt, which fellow handicrafts-wizard Frej was kind enough to assemble when I chickened out at the prospect of riveting. The leather is dyed black through means of iron oxidation, and the fittings and buckle (which I bought) is cast brass. The buckle-plaque of brass sheet with its neat, punched cross-pattern is made by Frej himself based on a medieval find from Eketorp, Öland, Sweden. Frej’s blog is so far available in Swedish only, but I would still highly recommend having a look at the superb artwork featured there.     

bälte1

Knäbyxor av vadmal – Wemålsbrakkur

oktober 1, 2009

Nu när hösten slagit till med råge och vintern väntar bakom knutarna kan det vara dags att fixa sig ett par rejäla vinterbyxor. Till den gamla orsadräkten användes åtminstone tre par knäbyxor – ett par av sämskat skinn, ett par av linne samt ett par av naturvit vadmal. De senare, wemålsbrakkur på Orsamål, användes under vinterhalvåret både till vardags och högtid. Vilket oftast är fallet användes motsvarande byxor i resten av Ovansiljans socknar. Av någon för mig outgrundlig anledning har man dock skippat både vadmals- och linnebyxorna i Orsa, och endast behållt skinnbyxorna som nu bärs året runt. I Mora gäller det omvända – där har enbart de vita vadmalsbyxorna kommit att ingå i den moderna mansdräkten. Eftersom jag strävar efter en så komplett ”Orsagarderob” som möjligt kunde jag dock naturligtvis inte låta bli att sy ett par vadmalsbyxor – skinnbyxorna och linnebyxorna kommer att sys senare.

 DSC00545b

Knäbyxor som dessa av jämförelsevis snäv modell började användas i det sena barockmodet under 1600-talets sista decennier, då de ersatte de mer pösiga knäbyxorna som använts innan. I modedräkten knäpptes byxorna antingen med gylf eller lucka, den senare kom kring år 1700 och ingår numera i de allra flesta andra folkdräkter. Därför är det mycket intressant att Orsabyxorna sluts med ett enkelt sprund på vänster sida, ett besynnerligt drag som jag endast känner till från Ovansiljansbygden. Orsabyxorna saknar också fickor, till skillnad från luckbyxor. 

 DSC00565b

I Orsa var knäbyxor (knibrakkur) allenarådande fram till 1870-talet, då de började få konkurans från moderna långbyxor som hörde till ”slimskläderna”. När det gamla dräktskicket sålunda började blandas upp med ”slims” under 1800-talets sista decennier var knäbyxorna ofta de första som åkte, men trots det behöll många äldre män knäbyxorna långt in på 1920- och 30-talet.

 DSC00546b

Mina wemålsbrackur är sydda av samma sorts vita ylle/vadmal som livstycket, liksom med samma typ av tråd och stygn (efterstygn, 20/3). Livgjorden, som är fodrad med oblekt linnelärft, knäpps framtill med två mönstrade mässingknappar och regleras baktill med en rem av getskinn. Sprundet längst ner på benet sluts med tre par häktor av grov mässingstråd. Av alla plagg jag hittils sytt har byxorna varit knepigast att anpassa till mina mått – ursprungsmönstret (som måste ha gjorts efter en slank person på 1,85) var helt oanvändbart till mina korta, kraftiga Neanderthalarben, och jag var tvungen att göra två provtoiler innan jag fick till en någorlunda acceptabel passform. De maskinstickade strumporna som bärs till byxorna kommer att ersättas någon gång framöver av tvåändsstickade strumpor av gammal modell.

 DSC00547b

In English: Orsa Breeches

A pair of traditional Breeches or wemålsbrakkur for my Orsa garb, made from the same kind of heavy wool fabric as the waistcoat. Originally, three kinds of breeches were used in Orsa and the adjacent parishes, made from chamois leather, linen and wool (domestic, home woven vadmal) respectively. Nowadays, only the ones made from chamois leather are worn as a part of the contemporary Orsa male’s garb, but as I’m attempting to get as complete a “wardrobe” as possible, I obviously couldn’t resist making a pair out of wool before moving on to the two other types of breeches. The warm wemålsbrakkur of heavy, felted wool were mainly worn during the winter half-year.   

 DSC00563b

Although they reflect late Baroque-fashion of the late 17th century/early 18th century, the Orsa breeches are fitted with a slit at the left-hand side rather than the fly or the fall-front flap seen on fashionable breeches of the time. This is a peculiar feature that I’ve only seen so far in breeches from the Ovansiljan-region. The waistband, which is lined with unbleached linen, is closed at the front-side-slit with two brass buttons and adjusted at the back-slit with a leather cord of soft goat-skin. The slits at the knees are closed with three pairs of brass eyes and hooks. Breeches ruled supreme in Orsa up until the 1870’s, when some men started to wear fashionable trousers, and during the following decades which saw the gradual adoption of “slims” or city-clothes as everyday-wear, breeches were often the first traditional garments to go. Still though, quite a few elderly men held on to their breeches well into the 1920’s and 30’s.        

 DSC00555b

Of all the garments I’ve made up till now, the breeches have been by far the most challenging and tricky to adapt to my measurements, as the original pattern (apparently made for a skinny +6 ft guy) soon showed to be inapplicable for my short, sturdy, Neanderthal-like thighs. In the end, I had to make two mock-up toiles before attaining a somewhat acceptable fit. The machine-knitted socks seen in the photos will eventually be replaced by traditional, two-end knitted ones.   

DSC00548b

Detail of knee-slit with brass hooks and eyes

wemalsbrakkur

Gamla foton som visar wemålsbrakkur. Fr.v. Styfvers Erik Andersson, ateljébild från 1890, talet; orsakarl med kälke fotograferad av Karl Lärka år 1922; ateljébild från 1860-talet av C.E. Källström (Orsa bildarkiv).

Compilation of old photos showing the wemålsbrakkur (Orsa Bildarkiv).