Knäbyxor av vadmal – Wemålsbrakkur

Nu när hösten slagit till med råge och vintern väntar bakom knutarna kan det vara dags att fixa sig ett par rejäla vinterbyxor. Till den gamla orsadräkten användes åtminstone tre par knäbyxor – ett par av sämskat skinn, ett par av linne samt ett par av naturvit vadmal. De senare, wemålsbrakkur på Orsamål, användes under vinterhalvåret både till vardags och högtid. Vilket oftast är fallet användes motsvarande byxor i resten av Ovansiljans socknar. Av någon för mig outgrundlig anledning har man dock skippat både vadmals- och linnebyxorna i Orsa, och endast behållt skinnbyxorna som nu bärs året runt. I Mora gäller det omvända – där har enbart de vita vadmalsbyxorna kommit att ingå i den moderna mansdräkten. Eftersom jag strävar efter en så komplett ”Orsagarderob” som möjligt kunde jag dock naturligtvis inte låta bli att sy ett par vadmalsbyxor – skinnbyxorna och linnebyxorna kommer att sys senare.

 DSC00545b

Knäbyxor som dessa av jämförelsevis snäv modell började användas i det sena barockmodet under 1600-talets sista decennier, då de ersatte de mer pösiga knäbyxorna som använts innan. I modedräkten knäpptes byxorna antingen med gylf eller lucka, den senare kom kring år 1700 och ingår numera i de allra flesta andra folkdräkter. Därför är det mycket intressant att Orsabyxorna sluts med ett enkelt sprund på vänster sida, ett besynnerligt drag som jag endast känner till från Ovansiljansbygden. Orsabyxorna saknar också fickor, till skillnad från luckbyxor. 

 DSC00565b

I Orsa var knäbyxor (knibrakkur) allenarådande fram till 1870-talet, då de började få konkurans från moderna långbyxor som hörde till ”slimskläderna”. När det gamla dräktskicket sålunda började blandas upp med ”slims” under 1800-talets sista decennier var knäbyxorna ofta de första som åkte, men trots det behöll många äldre män knäbyxorna långt in på 1920- och 30-talet.

 DSC00546b

Mina wemålsbrackur är sydda av samma sorts vita ylle/vadmal som livstycket, liksom med samma typ av tråd och stygn (efterstygn, 20/3). Livgjorden, som är fodrad med oblekt linnelärft, knäpps framtill med två mönstrade mässingknappar och regleras baktill med en rem av getskinn. Sprundet längst ner på benet sluts med tre par häktor av grov mässingstråd. Av alla plagg jag hittils sytt har byxorna varit knepigast att anpassa till mina mått – ursprungsmönstret (som måste ha gjorts efter en slank person på 1,85) var helt oanvändbart till mina korta, kraftiga Neanderthalarben, och jag var tvungen att göra två provtoiler innan jag fick till en någorlunda acceptabel passform. De maskinstickade strumporna som bärs till byxorna kommer att ersättas någon gång framöver av tvåändsstickade strumpor av gammal modell.

 DSC00547b

In English: Orsa Breeches

A pair of traditional Breeches or wemålsbrakkur for my Orsa garb, made from the same kind of heavy wool fabric as the waistcoat. Originally, three kinds of breeches were used in Orsa and the adjacent parishes, made from chamois leather, linen and wool (domestic, home woven vadmal) respectively. Nowadays, only the ones made from chamois leather are worn as a part of the contemporary Orsa male’s garb, but as I’m attempting to get as complete a “wardrobe” as possible, I obviously couldn’t resist making a pair out of wool before moving on to the two other types of breeches. The warm wemålsbrakkur of heavy, felted wool were mainly worn during the winter half-year.   

 DSC00563b

Although they reflect late Baroque-fashion of the late 17th century/early 18th century, the Orsa breeches are fitted with a slit at the left-hand side rather than the fly or the fall-front flap seen on fashionable breeches of the time. This is a peculiar feature that I’ve only seen so far in breeches from the Ovansiljan-region. The waistband, which is lined with unbleached linen, is closed at the front-side-slit with two brass buttons and adjusted at the back-slit with a leather cord of soft goat-skin. The slits at the knees are closed with three pairs of brass eyes and hooks. Breeches ruled supreme in Orsa up until the 1870’s, when some men started to wear fashionable trousers, and during the following decades which saw the gradual adoption of “slims” or city-clothes as everyday-wear, breeches were often the first traditional garments to go. Still though, quite a few elderly men held on to their breeches well into the 1920’s and 30’s.        

 DSC00555b

Of all the garments I’ve made up till now, the breeches have been by far the most challenging and tricky to adapt to my measurements, as the original pattern (apparently made for a skinny +6 ft guy) soon showed to be inapplicable for my short, sturdy, Neanderthal-like thighs. In the end, I had to make two mock-up toiles before attaining a somewhat acceptable fit. The machine-knitted socks seen in the photos will eventually be replaced by traditional, two-end knitted ones.   

DSC00548b

Detail of knee-slit with brass hooks and eyes

wemalsbrakkur

Gamla foton som visar wemålsbrakkur. Fr.v. Styfvers Erik Andersson, ateljébild från 1890, talet; orsakarl med kälke fotograferad av Karl Lärka år 1922; ateljébild från 1860-talet av C.E. Källström (Orsa bildarkiv).

Compilation of old photos showing the wemålsbrakkur (Orsa Bildarkiv).

8 svar to “Knäbyxor av vadmal – Wemålsbrakkur”

  1. Frej Says:

    Gillar att du plockar med de lokala namnen på plaggen. Inte för att jag kan uttala dem rätt men förhoppningsvis är inte Uddeholmsdialekten för långt ifrån ändå🙂
    Här är de här Daetgen- byxorna jag pratade om också http://www.germanenleben.de/ausstattung/kleidung/hose1.htm
    verkar finnas ypperligt litet skrivet om dem men sådär ser de i alla fall ut. Hyfsat lika med tanke på åldersskillnaden.

  2. djingis85 Says:

    Nu har jag inte den blekaste hur Uddeholsmdialekten låter, men det är egentligen inte så svårt – ossmol uttalas precis som det stavas (med engelsk ”w” och hårda r).
    Intressant med Dätgen-brallorna. Tack för länken, den kan nog bli av intresse ifall jag nu skulle göra verklighet av mina järnåldersfunderingar någon gång framöver

  3. Frej Says:

    Kanske inte hör till allmänbildningen nej, men den är rätt likt den från Hagfors fast inte riktigt lika rå & brôti. Beror eventuellt på Uddeholmsbolaget och att det då var där de mer välbeställda bodde. Eventuellt?

    De vore som sagt skoj att prova. Verkar iofs som en del anser dem vara kvinnobyxor, men jag vet inte hur väl grundad den idén är och sen spelar det väl ärligt talat ingen roll. Intressant egentligen, vet inte om jag hört om kvinnobyxor annars under järnålder.

  4. djingis85 Says:

    Jadu, du får väl ta och demonstrera den dialekten nästa gång!

    Kvinnobyxor? Har aldrig heller hört talats om att de skulle ha funnits några sådana

  5. kurage Says:

    Hårt, fett avundssjuk. Måste börja med folkdräkt typ nu………fast huset går före. JAg lär väl bli 75 innan jag kan börja😛

  6. djingis85 Says:

    Ja huset är fint, men jag får väl ta och posta lite Gagnefbilder i nästa inlägg så att du bara måste sätta igång😉

  7. Sommarbyxor av linne « Historisk dräkt och hantverk Says:

    […] ett par knibrakkur (knäbyxor) av den typ som förr användes under somrarna i Orsa. Liksom mina vinterbyxor av vadmal är detta ett ”bortglömt” dräktplagg som numera i stort sett endast bärs till barndräkten, […]

  8. Att sy hosa är stort, att sy knäbyxa är större. « Kurage -Hantverk, historia och reenactment Says:

    […] på Orsa folkliga byxor. Mikael Ranelius har sytt ett par liknande till sin folkdräkt och kan ses här. Mina brallor är dock ganska tighta vilket brallorna under 1700-talet blir vilket gör att de drar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: