Archive for december, 2009

Blåtraja och kasung till orsadräkten

december 30, 2009

Den här bloggen tar inte julledigt! Tvärtom hade jag tänkt skriva lite om den julklapp som jag har sytt till min syster i år, givetvis ett dräktplagg.

 Om orsakullan ska vara riktigt fint och högtidligt klädd ska hon som ytterplagg bära blåtrajan  – tröjan av svartblått kläde. Allra tjusigast är förstås om tröjan dessutom bärs ovanpå kasundjen (best. form: kasung), den lammskinnsbrämade fårskinnströjan.

 Eftersom jag gav min syster en kasung i födelsedagspresent i somras var det på sin plats att komplettera den med en blåtraja. Kasundjen på bilden är tillverkad i Orsa någon gång i slutet av 1800-talet eller senast i början av 1900-talet, i vilket fall som helst är den antik med åtminstone 100 år på nacken. Barskinnspälsar av liknande snitt bars i hela Dalarna och syddes i regel av de kringresande skinnskräddarna från Malung som var verksamma ännu en bit in på 1900-talet. I resten av Ovansiljan liknar kasungarna de från Orsa, medan kullor från Nedersiljansbygden, t.ex. Rättvik,  bar/bär så extremt korta kasungar att de knappt ens når midjan. Kasundjen var dock inte bara ett tjusigt överplagg för kyrkbruk, utan utgjorde en ren livsnödvändighet under de långa och stränga dalavintrarna. Äldre kelingär som var lättfrusna av sig bar den ofta året runt, vilket inte är så konstigt för den som provat på att bo i en dragig timmerstuga utan centralvärme. Det ska också påpekas att skinn- och pälskläder av framförallt får har haft en stor betydelse bland allmogen i hela landet, även så långt söderut som i Skåne.

 Tvärtemot den praktiska och förr relativt billiga kasundjen som bars av alla kullor och kelingär var blåtrajan ett högtidsplagg som långt ifrån alla ägde i den förr så fattiga socknen (idag är det snarare tvärtom, då en nytillverkad kasung måste specialbeställas till ett femsiffrigt belopp). Den enklare wajttrajan i samma snitt men av vit vadmal var i så fall vanligare, i vilket fall som helst var det ibland nödvändigt att täcka kasundjen med någon av ylletröjorna för att skydda det känsliga skinnplagget mot fukt. Wajt- och blåtrajorna återspeglar barockmodet kring 1600-talets mitt, vilket avslöjas av deras smala midja och långa skört. Den här blåtrajan är sydd av ett kypertvävt och kraftigt valkat ylletyg av klädeskaraktär (med en mycket fin lyster i Meltonullen) och är fodrad med halvgrov, oblekt linnelärft. Plagget knäpps vid midjan med två par häktor av mässingstråd. I grannsocknen Mora med omnejd bars/bärs f.ö. en mycket snarlik högtidströja, fast sydd av klargrönt kläde och därmed känd som gröntröja.    

 Till den gamla vinterdräkten hörde annars också en pälskjol av getskinn (nidåkasung) med påsytt liv av sämskskinn (stjinnböd) och skinnförkläde (stjimpa) med klädeslist och mässingsbeslag nedtill. Tvåändsstickade yllevantar (wättar) och olika former av sjaletter (t.ex. en köpt mönstrad yllesjalett med frans kallad rysslandstrasa) kompletterade vinterskruden. En annan tjusig men növändig vinteraccesoar var wessl eller ånndstifelldn, en fårskinnsfäll överklädd med mönstervävt ylletyg som dels användes som täcke i släden, dels som sittunderlag på de iskalla kyrkbänkarna. Dessa uppräknade plagg är tyvärr numera extremt ovanliga.  

 

 Fr.v: Håman Anna Hansdotter i blåtraja och kasung (Slättberg, Orsa 1892). Mickols Anna och Grå Kerstin Ersdotter i kasung (Viborg, Orsa, 1910).  (Orsa bildarkiv)

 

 

English: Traditional Orsa blåtraja (”Blue-jacket”) and kasung (sheep-skin jacket)

 My latest work featured here is a so called blåtraja, literally meaning “Blue-jacket”, for my sister’s Orsa garb. It was given to her as a Christmas gift and is hand-sewn from medium-weight woolen twill similar in quality to English broadcloth (the Melton-wool provides a beautiful luster to the fabric) and lined with unbleached, tabby-woven linen. Two pairs of brass hooks and eyes close the garment at the waist. By tradition, the blåtraja used to belong to the Orsa woman’s finer apparel and was reserved for festive occasion, provided that she could afford the garment at all. The less exclusive wajttraja (”white-jacket”) of domestic vadmal-fabric was more commonly seen. Both types of jacket can be worn on their own or over the traditional kasung or sheep-skin jacket, as seen here.

 The kasung, once a vital necessity to cope with the long and harsh Dalecarlian winters, is nowadays quite a rare and exclusive part of the traditional Orsa garb. Brand new kasungs are rarely made nowadays, and if they are they’re exceedingly expensive, so the garment in the photos is an old one and dates from the late 19th century or early 20th century. In the past, such garments of fur and leather were typically made by tailors from the Western Dalecarlian parish of Malung who were specially trained and adept in working with those materials.    

Spiris Jon Ersson med hustrun Ryttar Anna Andersdotter i kasung och blåtraja, (Lindorna, Orsa, 1946).  (Orsa bildarkiv)

 The style and cut of the narrow-waisted blå- and wajttraja, as well as the kasung can be traced back to the mid 17th century Baroque fashion. A very similar version of the jacket, although made of green broadcloth, is used in the adjacent parish of Mora where it is known as Gröntröja (“Green-jacket”).

Skolklass från Torrvål i Orsa på 1890-talet. Alla kullorna bär kasung. School-children from the village of Torrvål, Orsa in the 1890s.  All the girls are wearing the kasung (Orsa bildarkiv)

God Jul!

december 25, 2009

Jag får passa på att önska alla mina tappra besökare en god julhelg! Här nedan följer psalmen Nu tändas tusen juleljus på orsamål/ossmål, vilket jag inte kan låta bli trots den ”hedning” man är:

1. Nu brinn e tusn julgrånsljos,
mes ä sö märkt ö köllt.
Fro imblåm lisa stjånnor nid
ä glimer everöllt.

2. Nu är däm öllo fok i kweld
fro nord ö nidi sud
att fedd i Ärrn Jesus Krist
orn Frelser, orn Gud.

3. Du stjånna uvå Betlem,
nu latt dett klara ljos
fo fi wöss in mi up ö frid
I weru em ö fjos.

4. I werö järta sö i tomt
kum du mi wärmån in.
Lis upp sö ä bi mer eld ljomt
i järta ö i sinn.

(Sigurd Mårsén 2004)

Julotta (1908) av Anders Zorn.

 

Slänger också in en länk där Jeanette Köhn framför Bereden väg för Herran enligt den folkliga koralvarianten från Boda socken, Dalarna:

 

”Chaucer-kjortel” från sent 1300-tal/ tidigt 1400-tal efter Herjolfsnes 63 & 64

december 21, 2009

Av alla de kjortlar som grävdes fram på den gamla nordiska kyrkogården i Herjolfsnes (nuv. Ikigaat) på Grönland torde de rockliknande plaggen som tilldelades nummren 63 och 64 vara de mest imponerande. Intressant nog påminner de starkt om de ganska vida och veckade kjortlar som avbildas från och med 1300-talets sista decennier. Ett exempel är Thomas Occleves porträtt av Geoffrey Chaucer från hans De Regimine Principum från 1412 (12 år efter författarkollegans död).

 Dessa kjortlar med sina fylliga ärmar och kragar ansluter i viss mån till den tidens exklusiva houppelander, och kanske ska ses som en reaktion – antites om man så vill – på det föregående halvseklets fixering vid tajta cotehardier och doubleter. Snarlika kjortlar finns annars faktiskt avbildade i några enstaka exempel redan under 1300-talets början, så vi kanske i själva verket har att göra med ett senmedeltida retromode?     

 

Jag har länge funderat på att sy en kjortel av detta eleganta snitt, och när Albrechts Bössor för andra året i rad hade vänligheten att bjuda till Staffanfest fick jag en anledning att göra sak av planerna. Kjorteln är sydd av ett ganska stadigt och hårt valkat kypertvävt ylle av klädeskaraktär, beställt från Medeltidsmode. Bortsett från tygkvaliteten och till viss del ärmarnas tillskärning följer måtten och snittet H63 skapligt nära. 

 

Även om plagget är mycket rymligt och med en mäktig nederfåll på 3 m lyckades jag få ner tygåtgången till 2,3 m på ett 150 cm brett tyg. Kjorteln knäpps framtill med 19 tygknappar, varav tre sitter ett tjugotal centimeter från nederfållen i likhet med originalen. Kragen och framstyckena är fodrade med oblekt linnelärft. Struthättan i svartblått tyg av samma kvalitet är också ny, och bärs här på bilden som en käck turban eller mössa så som är vanligt förekommande i dåtida avbildningar, Chaucerporträttet inräknat.       

Ja, som ni ser har kung Bore slagit till ordentligt i Värmland

 

English: Late 14th Century/ early 15th century ”Chaucer-style coat” based on Herjolfsnes 63 & 64

The much-ravaged Herjolfsnes #63 in present condition

 Of all the coats and kirtles excavated at the site of the Norse graveyard at Herjolfsnes (present day Ikigaat) on Greenland the most impressive ought to be the frock-coat-like garments labelled 63 and 64. Interestingly enough, they strongly resemble the quite full and pleated coats depicted in artwork of the last decades of the 14th century. One example is the portrait of Geoffrey Chaucer found in De Regimine Principum by Thomas Occleve from 1412, finished a mere 12 years after the death of his fellow author-colleague.   

 

These coats with their full sleeves and collars is partially in line with the exclusive Houppelande-fashion of the time, and might be seen as a reaction – or antithesis if you like – to the obsession with tight-fitted cotehardies and doublets during the preceding five decades. However, similar coats are in fact already evident in a few odd illustrations from the early 1300s, so perhaps we are actually dealing with a late-medieval retro fashion?

 

I’ve been thinking of making one of these elegant garments for a while, so when the Swedish late 14th century re-enactment group Albrechts Bössor invited me over for their annual feast of St Stefanus I was given an incentive to finally put my plans into action. The coat is made of quite a heavy and fulled woollen twill of broad-cloth quality. Notwithstanding the quality of the cloth and to some extent the cut of the sleeves, the measurements and general design follow the extant H63 fairly close.      

 

Although the garment is very full and sports an impressive bottom hem of no less than 3 m (10 ft) I managed to keep the yardage within 2,3 m (7,5 ft) fabric 150 cm (5 ft wide). The coat is closed at the front with 19 cloth buttons, three of which are placed some ten inches above the bottom hem. The collar and front pieces are lined with unbleached, tabby linen. The blackish-blue liripiped hood of the same fabric-quality was also made for the occasion, and is arranged as a pert little turban-like cap as frequently seen in period art, including the aforementioned Chaucer-portrait.    

(from left) Geoffrey Chaucer from De Regimine Principum by Thomas Occleve (1412), similar coats from a late 14th century manuscript of the Tacuinum Sanitatis and a detail from Marriage at Cana by Giusto de’ Menabuoi (1378).

Skotsk ylleskjorta från Arnish Moor

december 6, 2009

Gåtan kring det mystiska plagget är löst.

 Att Skottland och Irland kan ståta med ett antal unika mossfynd från sent 1600-tal och tidigt 1700-tal tycks ha undgått de flesta. Själv fick jag upp ögonen för dessa fynd först för något år sedan då Kass McGann på Reconstructing History började ge ut mönster baserade på de bevarade dräkterna. Kvarlevorna och kläderna efter en ung, mördad man hittades 1964 vid torvbrytning vid Arnish Moor på ön Lewis i Yttre Hebriderna, Skottland. Fyndet, som har daterats till sent 1600-tal/ tidigt 1700-tal, bestod av sydda strumpor/hosor, två ylleskjortor, en jacka och en stickad basker. Förutom de nötta och lappade plaggen hade mannen en hornkam, sked, gåspennor och ett oidentifierat mönstervävt tygstycke. Mer information om fyndet finns att läsa som Pdf här.  

 

Det är den yttre av de två ylleskjortorna som jag här har rekonstruerat med hjälp av handelsgillets tunna yllekypert. Även om originalet inte uppvisar några spår av foder har jag fodrat det med tunnt och mjukt linne från Medeltidsmode för att ge något mer stadga år det tunna yttertyget. Det knälånga plagget tycks representera ett lokalt skotskt-hebridiskt dräktskick, eftersom liknande skjortor verkar vara okända från övriga Europa. Skriftliga uppgifter från 1700-talets Skottland antyder i alla fall att de kan ha varit vanligt förekomande i Högländerna.

 

Skjortan knäpps med elva tygknappar framtill och tre knappar i vardera ärmslut. Även om plagget känns något åtstramande och obehagligt vid halsringningen (som borde ha flyttats fram något) är jag skapligt nöjd med passformen. Måtten är anpassade efter mig och mönstret ritade jag upp efter pdf-dokumentet, men annars finns som sagt mönster till hela dräkten att köpa från Reconstructing History.

För övrigt kan nämnas att plagget är sytt med tvåtrådig medelgrov lintråd 35/2 (efterstygn) och tygåtgången blev ganska exakt 1,5 x 1,5 m med minimalt med spill.

English: Scottish woollen shirt from Arnish Moor

 The riddle of the mysterious garment is solved.

 The fact that Scotland and Ireland can boast a number of exclusive bog finds from the late 17th and early 18th centuries has probably escaped most people’s attention. They certainly remained unknown to me until about year ago, when Kass McGann at Reconstructing History launched a new series of patterns based on the preserved garbs from the pete bogs of Ireland and Scotland. The remains and clothing of a young, murdered man was found in 1964 at Arnish Moor on the isle of Lewis in the Outer Hebrides, Scotland. The find, which has been dated to the late 1600s or early 1700s, consisted of a pair of sewn socks/hosen, two woollen shirts or smocks, a jacket and a knitted bonnet. Apart from the tattered and much-mended attire, the body was found with a horn comb, a spoon, quills and an unidentified piece of pattern-woven cloth. More information on the find can be found in this pdf-file.   

 It is the outer one of the two woollen shirts or smocks that I have reconstructed here from a light woollen twill. Although the extant original didn’t show any signs of lining, I chose to line the garment with a light, soft linen fabric to add some strength to the thin outer cloth. The knee-length garment appears to represent a local Scottish-Hebridean fashion, as similar shirts or smocks are apparently unknown from the rest of Europe. Written sources from 18th century Scotland suggest that such shirts were common in the Scottish Highlands at the time.   

 The shirt is closed with eleven cloth-buttons at the front and three buttons at each cuff. While the garment feels a bit tight and uncomfortable at the front neckline (which I should have placed slightly more to the front) I am fairly satisfied with the fit. The measurements were adapted to fit mine, and I drew up the pattern after the outline featured in the document, but otherwise patterns for the entire garb can be purchased from Reconstructing History.     

Additionally, I could mention that the garment was sewn with a medium-light two-plied linen thread 35/2 (backstitches) and the yardage requirements were pretty exactly 1.5 x 1.5 m (60” x 60“) with minimal wastage.

Nytt plagg – men vilket?

december 4, 2009

Vad kan det här vara för något spännande då? Någon tapper själ som ids gissa vad som döljer sig i denna mystiska skapelse av tunn yllekypert och linne? Svaret får ni i morrn eller i övermorgon.