Blåtraja och kasung till orsadräkten

Den här bloggen tar inte julledigt! Tvärtom hade jag tänkt skriva lite om den julklapp som jag har sytt till min syster i år, givetvis ett dräktplagg.

 Om orsakullan ska vara riktigt fint och högtidligt klädd ska hon som ytterplagg bära blåtrajan  – tröjan av svartblått kläde. Allra tjusigast är förstås om tröjan dessutom bärs ovanpå kasundjen (best. form: kasung), den lammskinnsbrämade fårskinnströjan.

 Eftersom jag gav min syster en kasung i födelsedagspresent i somras var det på sin plats att komplettera den med en blåtraja. Kasundjen på bilden är tillverkad i Orsa någon gång i slutet av 1800-talet eller senast i början av 1900-talet, i vilket fall som helst är den antik med åtminstone 100 år på nacken. Barskinnspälsar av liknande snitt bars i hela Dalarna och syddes i regel av de kringresande skinnskräddarna från Malung som var verksamma ännu en bit in på 1900-talet. I resten av Ovansiljan liknar kasungarna de från Orsa, medan kullor från Nedersiljansbygden, t.ex. Rättvik,  bar/bär så extremt korta kasungar att de knappt ens når midjan. Kasundjen var dock inte bara ett tjusigt överplagg för kyrkbruk, utan utgjorde en ren livsnödvändighet under de långa och stränga dalavintrarna. Äldre kelingär som var lättfrusna av sig bar den ofta året runt, vilket inte är så konstigt för den som provat på att bo i en dragig timmerstuga utan centralvärme. Det ska också påpekas att skinn- och pälskläder av framförallt får har haft en stor betydelse bland allmogen i hela landet, även så långt söderut som i Skåne.

 Tvärtemot den praktiska och förr relativt billiga kasundjen som bars av alla kullor och kelingär var blåtrajan ett högtidsplagg som långt ifrån alla ägde i den förr så fattiga socknen (idag är det snarare tvärtom, då en nytillverkad kasung måste specialbeställas till ett femsiffrigt belopp). Den enklare wajttrajan i samma snitt men av vit vadmal var i så fall vanligare, i vilket fall som helst var det ibland nödvändigt att täcka kasundjen med någon av ylletröjorna för att skydda det känsliga skinnplagget mot fukt. Wajt- och blåtrajorna återspeglar barockmodet kring 1600-talets mitt, vilket avslöjas av deras smala midja och långa skört. Den här blåtrajan är sydd av ett kypertvävt och kraftigt valkat ylletyg av klädeskaraktär (med en mycket fin lyster i Meltonullen) och är fodrad med halvgrov, oblekt linnelärft. Plagget knäpps vid midjan med två par häktor av mässingstråd. I grannsocknen Mora med omnejd bars/bärs f.ö. en mycket snarlik högtidströja, fast sydd av klargrönt kläde och därmed känd som gröntröja.    

 Till den gamla vinterdräkten hörde annars också en pälskjol av getskinn (nidåkasung) med påsytt liv av sämskskinn (stjinnböd) och skinnförkläde (stjimpa) med klädeslist och mässingsbeslag nedtill. Tvåändsstickade yllevantar (wättar) och olika former av sjaletter (t.ex. en köpt mönstrad yllesjalett med frans kallad rysslandstrasa) kompletterade vinterskruden. En annan tjusig men növändig vinteraccesoar var wessl eller ånndstifelldn, en fårskinnsfäll överklädd med mönstervävt ylletyg som dels användes som täcke i släden, dels som sittunderlag på de iskalla kyrkbänkarna. Dessa uppräknade plagg är tyvärr numera extremt ovanliga.  

 

 Fr.v: Håman Anna Hansdotter i blåtraja och kasung (Slättberg, Orsa 1892). Mickols Anna och Grå Kerstin Ersdotter i kasung (Viborg, Orsa, 1910).  (Orsa bildarkiv)

 

 

English: Traditional Orsa blåtraja (”Blue-jacket”) and kasung (sheep-skin jacket)

 My latest work featured here is a so called blåtraja, literally meaning “Blue-jacket”, for my sister’s Orsa garb. It was given to her as a Christmas gift and is hand-sewn from medium-weight woolen twill similar in quality to English broadcloth (the Melton-wool provides a beautiful luster to the fabric) and lined with unbleached, tabby-woven linen. Two pairs of brass hooks and eyes close the garment at the waist. By tradition, the blåtraja used to belong to the Orsa woman’s finer apparel and was reserved for festive occasion, provided that she could afford the garment at all. The less exclusive wajttraja (”white-jacket”) of domestic vadmal-fabric was more commonly seen. Both types of jacket can be worn on their own or over the traditional kasung or sheep-skin jacket, as seen here.

 The kasung, once a vital necessity to cope with the long and harsh Dalecarlian winters, is nowadays quite a rare and exclusive part of the traditional Orsa garb. Brand new kasungs are rarely made nowadays, and if they are they’re exceedingly expensive, so the garment in the photos is an old one and dates from the late 19th century or early 20th century. In the past, such garments of fur and leather were typically made by tailors from the Western Dalecarlian parish of Malung who were specially trained and adept in working with those materials.    

Spiris Jon Ersson med hustrun Ryttar Anna Andersdotter i kasung och blåtraja, (Lindorna, Orsa, 1946).  (Orsa bildarkiv)

 The style and cut of the narrow-waisted blå- and wajttraja, as well as the kasung can be traced back to the mid 17th century Baroque fashion. A very similar version of the jacket, although made of green broadcloth, is used in the adjacent parish of Mora where it is known as Gröntröja (“Green-jacket”).

Skolklass från Torrvål i Orsa på 1890-talet. Alla kullorna bär kasung. School-children from the village of Torrvål, Orsa in the 1890s.  All the girls are wearing the kasung (Orsa bildarkiv)

18 svar to “Blåtraja och kasung till orsadräkten”

  1. Jim Says:

    I think you have one very happy sister!

    The cut is interesting, it resembles women’s coats from the mid 19th century, first worn over hoops and later, bustles.

  2. Mikael Says:

    She sure is Jim, to bad she wouldn’t let me take her photo while wearing the jackets…

    Interesting, IIRC the early Victorian age saw a revival or renaissance of the Baroque and its fashion idiom, just as the preceding Regency had a passion for Classical Antiquity

  3. kurage Says:

    Fint som vanligt Mikael! Är du arbetslös just nu eller? Känns som du har för mycket fritid! Skämt åsidå jag blir mycket inspirerad av det du gör och jag måste börja med min folkdräkt snart. Gagnef och Vånga, troligen börjar jag med den senare eftersom den är enklare att sy. Du har inte sett något av Gagnefdräkten på senaste som kan vara värt att nämna? Det ska finnas en äldre röd gagnefdräkt som jag bara känner till i skrift. Letar bevarade plagg, ska förbi Gagnef nästa helg och kanske kolla lite…

  4. Jim Says:

    Thats right, the 1830s looked to the 1630s, the 1870s to the 1770s, and 1890 saw a revival of 1490 in women’s style. In Britain, the 1820s and 30s also brought a Gothic revival, setting up an imaginary historic code of chivalry that provided a moral ground in a time of factories and railways.

    The Victorian era swarms with undercurrents of reference and meaning.

  5. Mikael Says:

    Jupp Anders, inte bättre än så. Pluggar engelska och ska försöka ta tag i fil.magen i historia. Så fritid är det ingen brist på för tillfället! Gagnef har jag tyvärr noll koll på, har inte sett ngt alls på nätet. Bäst att kolla gamla böcker typ hembygdsföreningens skrifter – de brukar vara guldgruvor för sån info. Lycka till i ditt letande! Det är iaf en förbaskat fin dräkt ni har från Gagnef.

    Jim: Interesting points! In Sweden there was a mid 19th-century fashion-current known as the ”New Rokoko” where designers in fashion and art looked to the mid 18th century a century earlier for inspiration. I’m sure though that it was an international phenomenon.

  6. Liv Elin Says:

    Ååååh så fine ting du lager!🙂

  7. Mikael Says:

    Tusen tack Liv Elin =)

  8. Frej Says:

    Tjo! ville bara nämna apropå alla dräkter å grejer nu, att det även i 2005:an av ”värmland förr och nu” finns en hel del om dräkt. Ifall du råkar va nyfiken på det området nåt mer alltså. Fick den av farmor & nu skall jag se om hon även gett mig den från… va sade du, 79?

  9. Mikael Says:

    Ser man på, får väl ta en titt i den boken på bibblan om den finns där. Är väl egentligen mest intresserad i så fall av kulturen i Östmarks finnbygd, där jag har rötter genom min farfars mormor. Dräktskicket bland skogsfinnarna verkar annars vara ett helt outforskat kapitel, så hojta gärna till om du skulle stöta på ngt om det.

  10. Frej Says:

    Ja jag passade på att kika förresten och så långt nordväst som östmark har jag inga förfäder. Så det slapp vi😉
    Har ju själv skrivit en del om skogsfinnarna men inte lagt något fokus på dräkten, men om du är nyfiken på mer än dräkten skulle jag starkt rekomendera Gabriel Bladhs avhandling ”Finnskogens landskap och människor under fyra sekel”, där har du rubbet. Sen har väl Keyland skrivit hyllmeter i ämnet också & de böckerna brukar bjuda på en hel del trevliga gamla bilder.

  11. Mikael Says:

    Ja just det, Keyland verkar vara en guldgruva att döma av det lilla jag sett, men han berör väl mest Västvärmland med Mangskog och Gunnarskog?

    Gottlund har ju annars avbildat en östmarksfinne i samband med sin resa 1821, men han har för tiden helt moderiktiga kläder med undantag för knäbyxorna:

    Att det Nordvärmländska dräktskicket ska ha påverkats av finska inslag så som det har föreslagits tvivlar jag på, eftersom jag inte sett några belägg för att skogsfinnarna ska ha haft någon särpräglad dräkttradition.

  12. Frej Says:

    Trodde jag inte men det är möjligt, kan inte rådfråga pappas ”bibliotek” nu tyvärr.

    Njä det kanske inte är så. Man tror väl automatiskt att de skulle värderat en levande dräkttradition eftersom de befann sig så långt från hemområdena i savolax och därikring, men det är förstås ingen garanti för att det faktiskt var så. Rätt många blev ju torpare åt svenskbönder också och då var det nog knappast läge att pula med dräkt.

  13. soldkulla Says:

    e add ve roli um wir add fendji sjå doda kulla minn kasungdjen å si å blåtrjöjjo utåni!

  14. Mikael Says:

    Japp ed add e we, wi fo fel sjå tast nästa wittör um o wil bi fotad do

  15. Midsommar och dräktalmanackor « Historisk dräkt och hantverk Says:

    […] kyrka . Jag bär samma stass som dagen innan medan systern bär grönmagden och den tjusigare blåtrajan för kyrkbesöket. Den gröna magden, grenmågdi, är idag den mest använda magden […]

  16. God fortsättning! « Historisk dräkt och hantverk Says:

    […] år sedan mer eller mindre lovade jag att jag skulle försöka lägga ut fler bilder på systerns kasung och blåtraja, så håll till godo. Observera att kasundjen alltså inte är sydd av mig, däremot grunnar jag […]

  17. Ny dräkttröja « Historisk dräkt och hantverk Says:

    […] föredra). Vittröjan, wajttrajan, är och var ett mer vardagligt plagg jämfört mot den tjusigare blåtröjan, även om den också användes vid högtidliga tillfällen. Den vita vadmalströjan som kan spåras […]

  18. Lena Says:

    hej undrar om du säljer mönster till kasung eller vet var jag kan köpa?
    vänliga hälsningar Lena S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: