Jacka, bonnet och strumpor från Arnish Moor

Ja, jag är medveten om att det var drygt två månader sedan jag uppdaterade bloggen sist, men med två kurser samtidigt så blir det inte så mycket tid över till att handsy och greja. Min filmblogg har också gått i stiltje av den anledningen, och det är osäkert om jag har lust att fortsätta på den, men vi får la’ se.

 Hursomhelst har snön nu smält bort tillräckligt i vårsolen för att jag ska våga mig ut och bli fotograferad i den kompletta Arnish Moor-stassen. Den knäppta jackan är sydd i ett ganska kraftigt ylletyg av vadmalskaraktär från handelsgillet, i en brungråmelerad ton som i skottska sammanhang brukar gå under benämningen ”hoddengrå”.  Även skottarna vävde vadmal av samma typ som i Skandinavien, som förutom hodden också var känt som wadmel, vilket ytterligare röjer kopplingen till Skandinavien. Yttre Hebriderna där Arnish Moor-fyndet gjordes ingick f.ö. i ett jarldöme under Norge ända fram till 1266, och behöll därefter täta förbindelser med norrmännen och de nordantlantiska öarna.   

 

Jackan överenstämmer i stort sett med originalmåtten, men gjordes något längre då den ursprunglige bäraren var någon decimeter kortare än vad jag är. Plagget bär drag av 1600-talets mode men är förhållandevis enkelt konstruerat med raka sömmar och kilar i sidorna, med all sannolikhet sydd hemma på mannens croft.

Fickans konstruktion har också ändrats något, eftersom jag inte riktigt fick kläm på hur originalet var sytt (möjligen hade den slitna och hoplappade jackan ursprungligen haft ett ficklock som sedermera lossnat). Fickpåsen var dock liksom här sytt av ett tartanrutigt ylletyg. Min jacka är också fodrad med ett stadigt och oblekt linnetyg i tuskaft, vilket saknas på originalet, som däremot tycks ha varit delvis fodrad med slitna yllerester efter en liknande jacka. När man idag skämtar om snåla skottar ska man ha i åtanke att stereotypen har sitt allvarliga ursprung i de fattiga och enkla förhållandena som merparten av landets befolkning levde under, inte minst i de karga Högländerna och atlantöarna.    

 

Strumporna eller hosorna är sydda av en medeltjock och naturvit yllekypert från medeltidsmode, klippt på skrådden för elasticitet så som originalet. Även om stickning tidigt blev känt i Skottland verkar man ändå ha föredragit att sy strumpor av tyg långt in på 1700-talet, vilket också är ursprunget till det s.k. Argylemönstret på dagens stickade tartanstrumpor (från början tillverkades de alltså av rutigt tyg klippt på skrå, därav de snedställda rutorna). Arnish Moor-mannens strumpor var så slitna och lappade att det är svårt att avgöra hur de ursprungligen var sydda vid fotdelen, men snittet med ankelkilar och sulor tycks ha varit standard att döma av samtida avbildningar och bevarade strumpor, inkl. det närliggande och samtida Quintfall Hill-fyndet. Som strumpeband använde han endast ett par enkla tygremsor. Skor fattas till dräkten, men förmodligen gick mannen barfota i sina trådslitna strumpor, vilket också bekräftas av dåtida beskrivningar. Enkla råhudssandaler (brogan) utgjorde annars högländarnas vanliga fotbeklädnad.  

 

Mannens basker eller bonnet (boineid; också känd som Tam) var stickad, men eftersom jag inte lärt mig stickning ännu fick det bli en sydd variant efter Quintfall Hill-fyndet, gjord av ett ganska kraftigt kypertvävt tyg i vejedeblå nyans. Den vejde- eller indigoblå skotska bonneten var från 1500-talet och mer än två hundra år därefter en obligatorisk del av högländarnas dräkt, och minst lika utmärkande för deras ursprung som breacan-an-feileadh eller tartanpläden. Den enkla blå bonneten utvecklades senare till den s.k. balmoralmössan och tam o’shanter som båda idag bärs till höglandsdräkt, samt den mindre Glengarrymössan som ingår i skottska regementens mässdräkt och ofta bärs av säckpipsblåsare.

 Sömnadskommentar: alla sömmar har gjorts med efterstygn med vaxad lintråd 35/2, ca 3-5 stygn/cm. Fållstygn med vaxad lintråd 60/2. Knappar och knapphål har gjorts enligt följande beskrivning.

Mer om fyndet finns i denna pdf.

 

In English: Arnish Moor jacket, hose and bonnet

 

 There has been a while since I updated my blog since last, but taking two courses at uni has taken its toll on my spare time. Nevertheless, since most of this winter’s snow has melted in the spring sun by now I ventured out to be photographed in the complete Arnish Moor-garb. The buttoned jacket is made of a rather heavy woollen cloth corresponding to domestic Scandinavian vadmal, in a brownish grey tone commonly referred to in Scotland as “hodden grey”. This domestic so called hodden cloth weaved by the Scots was more or less identical to the Scandinavian vadmal in quality, and in fact it was also known as wadmel, further revealing the close cultural ties between Scotland and Scandinavia. After all, the Outer Hebrides where the find was excavated remained a Norwegian earldom or fief up ‘til 1266, and even after that the bond with Norway and the North Atlantic Isles remained strong.   

 The jacket has pretty much kept the original measurements, but was made slightly longer since the original wearer was a few inches shorter than I am. The garment features mid 17th century fashion traits but are comparatively crudely made with straight seams and inserted side-gores, in all likelihood it was sewn at home at the man’s humble croft.

The construction of the pocket has also been somewhat altered since I never really got the knack of how it was made on the extant garment (possibly the heavily worn and mended jacket might originally have had a pocket flap that was lost). The pocket fabric though was made of checked tartan wool as shown here.  My jacket is also lined with a heavy linen fabric that is absent in the original garment, which however seems to have been partially lined with the ragged remains of a similar woollen jacket. One should keep in mind that today’s humorous stereotype of cheap Scots has its more serious origin in the poor and humble conditions in which most of the country’s population lived, especially those living in the barren and inhospitable Highlands and Isles.  

 

The hose or stockings are made from a medium weight, off-white woollen twill, cut on the bias for stretch as was the original pair. Although knitting was picked up early in Scotland, people seem to have preferred sewn cloth-hose well in to the 18th century, which is still evident in contemporary knitted tartan hose with so called Argyle pattern (originally they were made from checked tartan cut on the bias, thus rendering the characteristic diamond pattern). The Arnish Moor hose were worn and patched to such an extent that it’s difficult to tell how the foot piece originally was constructed, but the cut with vamp, ankle gussets and sole appears to have been the preferred pattern at the time, judging by period depictions and a number of preserved and less tattered stockings, including the ones found at nearby Quintfall Hill. A pair of woollen strips of fabric tied at the knee served as simple garters. Although I’m planning to eventually make a pair of shoes for the garb, the Arnish Moor-man probably travelled barefoot in his tattered hose at the time of his death, a common practise in the past. Otherwise, simple sandal-like shoes made from hide and known as brogans constituted the clansmen’s normal footwear.

 The bonnet (boineid; also known as tam) worn by the Arnish Moor-man was in fact knitted, but since I still haven’t learn that craft I went for a sewn fabric one patterned on the Quintfall Hill-find. The fabric is a fairly coarse woollen twill (kersey) in a woad shade. Knitted or sewn bonnets dyed with woad or indigo constituted an indispensible part of Highland attire from the 16th century and more than two centuries on, and it was at least as much a hallmark denoting their origin as the breacan-an-feileadh or belted plaid. The simple bonnet/boineid eventually developed into the balmoral and tam o’shanter caps still worn with Highland dress, and the smaller Glengarry cap used by Scottish servicemen and pipers.

 Sewing notes: All seams were made with back-stitches with waxed linen thread 35/2, hems were made with hem-stitches using waxed 60/2 linen thread. Cloth buttons and buttonholes were made according to these instructions.

More on the find can be found in this pdf.

9 svar to “Jacka, bonnet och strumpor från Arnish Moor”

  1. Daniel Says:

    Som vanligt mycket coolt. Folk som gör folkdräkter av medeltidsstuk tenderar att alltid göra samma – men du vågar dig på lite saker jag inte sett lika ofta återskapade. Det gillar jag.

    Förövrigt, ligg lågt med bloggandet när orken tryter. Jag har dig i bloggläsaren så jag missar inget även när det skrivs sällan.

  2. Mikael Says:

    Tack Daniel, jo det är ju just det som är det roliga, att prova på nya saker och nosa där få har varit tidigare. Det är sådant som driver en även när man har tre historiska avhandlingar att läsa samtidigt som man ska skriva något fyndigt om amerikansk 1800-talslitteratur…

  3. Frej Says:

    Ja jag kan inte annat än att hålla med, det är verkligen skitbra att du tar tag i andra perioder än de invanda medeltidsvändorna!
    Superfin färgkombination också, även om det hårda solljuset förstås gör det svårt att veta hur de ser ut på riktigt. Men de fungerar ju fint tillsammans i en typ av ljus så varför inte i flera…

    Börjar på riktigt inse tjusningen med ståkrage nu också, skall nog se till å skaffa mig fler sådana plagg själv.

    • Mikael Says:

      Japp orsadräkten saknar ju alla former av kragar (utom skjortan då) så jag får kompensera det med alla de här skotska plaggen och Herjolfsnes 64. Ståkrage ingår ju annars i Ekshäradsplaggen så de kommer du väl ändå inte ifrån.

      • Frej Says:

        Det gör den nog ja, ärligen haver jag fortfarande dålig koll på Eksäringadräkten. De från Dalby å Norra Ny börjar jag få ett hyfsat hum om men ische den första. De nordligare lockar nästan mer… får se hur det bliver

  4. Daniel Says:

    Jag har förövrigt en fråga till dig. Uttalas vadmal som vaddmall eller vaadmaal. Jag har hört bägge ting. Du om någon måste ju ha rätt.

    • Mikael Says:

      Ja jag har också hört båda varianterna, säger själv ”vaddmall” vilket verkar vara standarduttalet idag, på medeltiden lät det dock nog mer som ”vaathmaal” (=”vådmått”)

  5. Skotsk 1600-talsdräkt baserad på Quintfall Hill-fyndet « Historisk dräkt och hantverk Says:

    […] III och Mary II:s regeringstid 1689-1702, vilket gör fyndet ungefär samtida med mossfyndet från Arnish Moor på Lewis. Mannens slitna paltor visade sig bestå av två par lediga knäbyxor, sydda knästrumpor, […]

  6. En skotsk legoknekt « Historisk dräkt och hantverk Says:

    […] Hosorna eller strumporna, som är sydda av rutigt tartantyg skuret på skrådden, når knappt upp till knäet där de hålls uppe med enkla strumpeband. Liknande strumpor fast sydda i omönstrat tyg har hittats i samband med mossfynden från Quintfall Hill och Arnish Moor. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: