Hatt till orsadräkten (samt vikten av att välja rätt hatt till din folkdräkt)

Mårtens Per Persson med stilig hatt med tuppor, fotograferad av Falufotografen C E Källström ca 1865

Att välja rätt hatt kan betyda mycket för det slutgiltiga och samlade intryck som dräkten ger. Om jag ska vara en smula kritisk måste jag säga att många dräktbärande herrar idag annars tar alldeles för lätt på den biten, och väljer huvudbonader som inte riktigt passar ihop med deras övriga plagg. Själv hade jag tur med att hitta den perfekta hatten hos dräktskräddaren Paul Höglund i Gärdebyn, Rättvik, som tillverkar egna hattar efter förlagor hos de hattar som var i bruk i 1800-talets dalasocknar.   

 

Eftersom hattarna tillverkades av hantverkare i städerna och därmed var köpevara brukar man mena att dessa aldrig utvecklade någon egentlig lokal särprägel såsom dräkten i övrigt. Detta är i mångt och mycket en korrekt iakttagelse, men trots detta uppstod det vissa drag och lokala hattmoden som skvallrade om bärarens härkomst. Min hatt är en kopia av en typ som tillverkades av Faluhattmakaren Lars Fredric Roth, som tycks ha specialiserat sig på att förse Siljansallmogen med hattar efter deras tycke och smak. Den karaktäristiska modellen med sin låga kulle och svängda brätten som hålls uppe med band, s.k. stilltor, var framförallt vanligt förekommande i Rättvik och Boda fram till 1860-talet då de slutade tillverkas, men dessa ”rotashattar” var allt att döma också populära i Orsa.

 

Hatt från Leksand i Nordiska Museets samlingar, förmodligen tillverkad av L F Roth. Högre hattar av det här slaget var populära i Leksand och Mora

Äldre hattar från Orsa, några med tuppor. Samtliga fotograferade under 1860-70-talen (Orsa bildarkiv)

Hats in old Orsa photos, some sporting tuppor. 1860s and 70s (Orsa bildarkiv)

Hatten köptes sommaren 2008 komplett med stilltor, linnefoder och svettband i läder, men kantband och hattband av sammet fick jag sätta på själv. Bandet av 16 mm:s brett svart sammet veks kring kanten och syddes fast med förstygn, samma slags band lindades sedan två varv kring kullen och knöts ihop med en rosett så som på originalhattarna.

 

Jag kan verkligen rekommendera Paul Höglunds hattar till alla som vill unna sig en mycket karaktärsfull och ortstypisk hatt. Men måste man skaffa sig en sådan för att vara ”rätt klädd”? Nej, naturligtvis inte. När de gamla hattyperna slutade att tillverkas strax efter 1800-talets mitt började orsakarlarna bära modernare herrhattar av samma typ som tillverkas än idag, och vilken elegant herrhatt som helst passar givetvis alldeles utmärkt. Nota bene, det ska dock alltså vara en fin hatt av bra kvalitet (med foder och ripsband till kantning och hattband) och inte någon av de enklare filthattar av slokhattskvalitet som man annars ibland ser i dräktsammanhang nuförtiden. Slokhattar började användas i slutet av 1800-talet till grövre arbeten (t.ex. kolning) och passar knappast till en högtidsdräkt – det blir lite som att bära keps till kostym…      

 

Tupporna monterade på det handvävda bandet. The pom-pons (tuppor)attached to the hand-woven lace.

Ett intressant fenomen som tycks ha varit begränsat till Dalarna och Siljansbygden var att dekorera hatten med dekorativa tofsar och bollar, s.k. tuppor. Bruket tycks ha uppstått efter inspiration av soldaternas hattdekorationer någon gång under 1700-talets andra hälft, och var vanligt fram till 1860-talet då de blir alltmer sällsynta på fotografier och avbildningar. Mitt hattband, som viras tre varv runt kullen, är handvävt i Orsa av vitt och blått bomullsgarn och försett med tre vita bollar/tuppor av vitt ullgarn, inköpta på Leksands hemslöjd. I Orsa används traditionellt tre tuppor, men numera nöjer sig många med två. Även smala gula och svarta band av siden eller bomull användes ofta till detta förr i tiden, och bandet på bilderna har jag själv tillverkat av gult moulinegarn.

 

Kantbandet av sammet syddes fast med förstygn. The velvet ribbon was attached to the brim with stab-stitches.

English summary: Hat for the Orsa garb

 My hat featured here is made after extant mid 19th century hats used in Orsa and in adjacent Dalecarlian parishes. The model with its low, oval crown and the slightly upturned brim held in place by ribbons or stilltor, is very typical, otherwise hats were made by professional hatters in the cities and rarely developed into traditional, regional forms. I bought this hat from the dräkt-tailor Paul Höglund of Rättvik, who has specialized in producing replicas based on 19th century hats made by the hatter Lars Fredric Roth of Falun, Dalarna. I had to attach the black velvet puggaree and ribbon around the brim myself though; the latter being stab-stitched in place.

 

Den färdiga hatten med hatt- och kantband. The finished hat with velvet puggaree and brim edging

The hat is traditionally decorated with a hand-woven cotton lace with three white woollen pom-pons (tuppor) wound three times around the crown, and with an additional thin lace with small tassels of yellow mouline floss (black ones were also used). The practice of embellishing the hat with lace and tuppor seems to have been inspired by military fashion in the second half of the 18th century, and also appears to have been exclusive for the Dalecarlians – and those of the Siljan-region in particular. Such hat decorations fell out of fashion after the 1860s but were reintroduced in the early 1900s.     

Hatt-tuppor har tillsammans med knätofs blivit föremål för mycket löje och dras titt som tätt upp när man ska göra sig lustig över dalakulturen och den svenska dräkttraditionen i allmänhet. Själv tycker jag dock att de ger dräkten – bokstavligt talat – ”balls”.

5 svar to “Hatt till orsadräkten (samt vikten av att välja rätt hatt till din folkdräkt)”

  1. SarahA Says:

    Snyggt!

  2. Frej Says:

    Gamla fotografier är allt guld värt ändå

  3. Midsommar och dräktalmanackor « Historisk dräkt och hantverk Says:

    […] bär den enklare vita vadmalsdräkten med livstittj och wajtwäst av vit vadmal, helgdagsskjorta, kyrkhatt  med tuppor och roshalsduk. Knibrakkurna av gult mollskinn, klackskorna med lösa plösar och […]

  4. Staffan Says:

    Vill mena att det är ganska mycket lögner invävda i vår folkdräktstradition. Exempelvis är den lokala variationen mellan exempelvis hattar helt förstörd eftersom alla kopierar samma dräkt och måste ha ”rätt” hatt. Istället har modet säkert växlat över tid och intrycken från borgardräkten med glädje infogats. Det har också varit stor klasskillnad i t ex färgen på jackan och tillgång till hatt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: