Felaktigheter om Bockstensmannen (igen)

 

I gårdagens avsnitt av TV 4:s historiesatsning Sveriges Historia fick vi följa med till 1300-talet, en period som ligger mig särskilt nära om hjärtat eftersom jag återskapar kläder från den tiden. Avsnittet bjöd återigen på en snyggt filmad tidsresa med ett hyffsat bra urval med hänsyn till den ynka timme som man har till sitt förfogade, och självklart tog man med ett inslag om en av svensk medeltids okändaste kändisar, bockstensmannen. Till min besvikelse utbrister dock Harrison angående mannens kläder att ”det här var ingen vanlig bonde!”. Jo Dick, Bockstensmannen var med all sannolikhet en man av låg status, om inte en bonde så åtminstone en man i tjänande ställning. Ända sedan han grävdes fram ur torven i Bockstens mosse på 30-talet har vi fått höra att mannen ska ha varit en person av rang, vilket påstås framgå av hans moderiktiga kläder som består av bl.a. struthätta och mantel. Enligt Albert Sandklef vid Varbergs museum, som var ansvarig för dräktens konservering och som skrivit böcker och artiklar om fyndet, ska Bockstensmannens påstått höga samhällställning avslöjats av dessa två attiraljer, som endast ”herremän” ska haft tillstånd att bära.

Problemet är att detta bygger på föråldrad kunskap om medeltida mode och dräktskick, något som givetvis den framlidne Sandklef får ursäktas för. Alla som reenactar 1300-talet och har gjort den mest grundläggande research kring tidens dräktskick vet dock att struthättor och mantlar var vanliga standardplagg som bars av ofrälse såväl som av frälse. Idag vet vi lyckligtvis betydligt mer om medeltida kläder än vad man gjorde på Sandklefs tid för 70 år sedan. Men detta till trots verkar emellertid uppfattningen om Bockstensfyndet ha undgått uppdatering och de seglivade föreställningarna om hans höga status tycks ha fått stå oemotsagda fram till idag. Men varifrån kommer de? Sandklef tycks ha baserat sitt resonemang på Paul Nörlund (som undersökte Herjolfsnes på 20-talet), men varifrån han i sin tur har fått uppgifterna vet jag inte. Hursomhelst, mig veterligen finns det inga dokumenterade förordningar från nordisk medeltid som uttryckligen hindrar ofrälse från att bära mantlar och struthättor. Jag ser alltså ingen anledning till varför dessa gamla myter ska förmedlas idag, särskilt inte då Bockstensfyndet piffades upp ganska nyligen med en ny fräsh utställning på Varbergs museum med bl.a. en kusligt levande rekonstruktion av hur mannen kan ha sett ut i livet.

Sanningen är att mannen i mossens kläder är mycket enkla och ”rustika” om man så vill. Materialet i alla dräktdelar består av hemvävt ylletyg i treskaftskypert, vadmal, vilket knappast en ”herreman” med självaktning skulle ha burit ens till vardags. Istället bar man inom högreståndskretsar kläder sydda av importerat kläde i olika kvaliteer, gärna fodrade med fint ylle eller päls, något som framgår i dåtida källor såsom testamenten (ännu tjusigare material såsom brokad och siden kunde användas vid högtidliga tillfällen). Spår av färger saknas också på samtliga plagg med undantag för ett litet v-format tygstycke med okänd funktion vilken var rödfärgad med krapp. Med stor sannolikhet var mannens dräkt i övrigt ofärgad, vilket var ett tecken på låg status och rent utav tjänande ställning, något som en ståndsperson givetvis hade undvikit.

Ofta har dräktens anslutning till tidens mode framhållits, men en närmare titt avslöjar flera ålderdomliga drag. Om vi utgår från att dräkten kan dateras till tiden ca 1360-70 så är framförallt mannens vadlånga kjortel omodern och skulle vid tidpunkten ha legat åtminstone ett par decennier efter modemässigt. Detsamma gäller struthättan med sitt stora, pösiga dok. Den tidens jämförelsevis korta och tajta modeplagg med sina så typiska knappar (cotehardier, doubleter) som 1360-talets modesprättar var så förtjusta i saknas helt enkelt. Mannens slitna hosor är också jämförelsevis klumpigt sydda och är gjorda för rörlighet snarare än fåfänga på catwalken. Skorna är oerhört enkla och knappast något som man förväntar sig att en ståndsperson ska ha burit. Det bevarade skärpet är brett, grovt och odekorerat och kontrasterar därmed starkt mot de rikt dekorerade bälten med tjusiga ströningar och andra detaljet som bars av frälset och borgerskapet. Mannens knivar är slutligen mycket enkla, rena arbetsredskap som endast en man ur de arbetande klasserna eller laboratores skulle haft nytta av. Dolken, antingen i testikel- eller rondellform, som var näst intill en obligatorisk accessoar för den modemedvetne under den här tiden, lyser talande nog med sin frånvaro.

 I viss mån kanske bilden av Bockstensmannens ”fina kläder” baserar sig på den okunniga uppfattningen om att enkla människor under 1300-talet ska ha klätt sig i paltor av trådsliten, grov säckväv och slarvigt ihoptråcklade skinnhuvor av det slag som man ser i Hollywoodfilmer och på marknadsstånd under medeltidsveckan, men de är rena fantasifoster som svarar mot folks förväntningar på ”den mörka medeltiden” då allt ska ha varit fult, grovt tillyxat och Conan-barbaren-primitivt. Nåja, Korpen flyger i all ära, men klädesplaggen från Bockstens mosse ger en mer rättvisande bild av hur den vanlige nordiske allmogemannen kunde gå klädd under 1300-talet.

 Summa summarum – Bockstensmanens kläder är helt och hållet präglade av det mode som var rådande inom de lägre samhällsskikten under den tid han levde. Om han nu var en ”herreman” som det fortfarande så envist hävdas så var han uppenbarligen av någon outgrundlig anledning förklädd till en enkel bondlurk eller hantverkare. Men att en ”herreman” under 1300-talets andra hälft ska ha traskat omkring i så enkla paltor är ungefär lika sannolikt som att en högre tjänsteman eller stureplansbrat av idag skulle visa upp sig i en billig träningsoverall från Rusta med tillhörande foppatofflor, och flasha en mobil med 10 år på nacken. Eller nu kanske jag var en smula orättvis, i mina ögon är Bockstensmannens dräkt snygg, stilren och elegant i sin enkelhet, och egentligen trevligare såväl estetiskt som ur komfortsynpunkt än det tajta och fjolliga bjäfs som 1300-talets verkliga modelejon spatserade runt i…😉

Herreman eller herde?

14 svar to “Felaktigheter om Bockstensmannen (igen)”

  1. SarahA Says:

    ”…i mina ögon är Bockstensmannens dräkt snygg, stilren och elegant i sin enkelhet, och egentligen trevligare såväl estetiskt som ur komfortsynpunkt än det tajta och fjolliga bjäfs som 1300-talets verkliga modelejon spatserade runt i…”

    Hear, hear!

  2. Fult av fel, men fortfarande förbaskat kul | g e o b a s t a r d Says:

    […] Historisk dräkt och hantverk – Om 1300talskläder […]

  3. Frej Says:

    Dock finns det få saker som är så kul som att fjolla runt i just sådana kläder😉 under förutsättning att man får köra benen genom en havresäck och leka Obelix inemelan fröstås.

  4. Karin och Emma Says:

    Du har säkerligen rätt i stort gällande Bockstensmannen, men det är mycket man faktiskt inte vet, t ex färger och tillverkning av hans dräkt. Stygn och färgpigment har ju försvunnit i mossen. Vad jag förstår grundar sig uppfattningen att Bockstensmannen kom från ett högre samhällsskikt till största delen på undersökningen av skelettet. Skelettet visar inga förslitningsskador som skulle tyda på hårt kroppsarbete, dessutom är kvaliteten på hans tänder anmärkningsvärt god. Såhär står det i Nockerts bok: ”Kol-14-dateringen…placerar med 95.4% säkerhet, fyndet i ettdera av två möjliga intervall, nämligen 1270-1320 och 1350-1390. … Av de två intervallen är det första tänkbart om mannen bar en moderiktig dräkt, det sista om han inte följde modets växlingar. På säkra sidan är man om man bara konstaterar att hans dräkt är från 1300-talet!”

    Vidare kanske man inte i första hand borde jämföra Bockstensmannens dräkt med sydeuropeiska konstverk och modedräkter.

    För övrigt så håller vi med, dräkten är snygg, Bockstensmannen är het och det är verkligen kul att fjolla runt i historiska plagg!
    Mvh
    Karin och Emma

  5. Mikael Says:

    Tack för den intressanta kommentaren Karin och Emma.

    Såvitt jag vet lutar de flesta åt den senare dateringen, men jag avstår från att spekulera mer i den saken eftersom arkeologiska dateringsmetoder och sådant inte är min grej. Hättans mycket långa strut och kjortelns breda halsringning är också drag som återfinns framförallt från och med 1340-talet och framåt. Textilhistorikern Eva Andersson har velat datera fyndet till tiden 1360-70 och föreslår också att mannen kan ha varit en tjänare eller hantverkare, en hypotes som jag delar. Detta framgår bl.a. i artikeln ”Vad kostade kläderna? Manliga tjänares dräkt under första hälften av 1300-talet” (Historisk tidsskrift) som återfinns här:

    http://www.historisktidskrift.se/documents/Historisk-Tidskrift-fulltext-2004-2.pdf

    Det kan också vara värt att ställa Bockstensmannens kläder mot de mer eller mindre samtida och kulturellt närliggande Herjolfsnesfynden, som garanterat kan knytas till en enkel allmogemiljö på det fattiga Grönland. Dessa plagg är i de flesta fall fall mer materialkrävande och mer avancerat skurna än bockstensplaggen.

    Av skelettet att döma var bockstensmannen ganska klent byggd och man kan se spår av vällevnad, som ni skriver. Därför kanske det inte är så troligt att han i livet var en bonde eller annan hårt arbetande individ. Å andra sidan gör detta också den föreslagna kopllingen till frälset osannolik, eftersom adelsmännen förväntades träna hårt och fysiskt inför sin roll som krigare. Därför är det troligaste, menar jag i likhet med Eva Andersson, att Bockstensmannen tillhörde en urban medelklass.

  6. Karin och Emma Says:

    Hej igen och tack för ditt svar!
    Vi överensstämmer helt med att det är mycket lämpligare att relatera Bockstensmannen till Herjolfsnesfynden och andra textilfynd med koppling till norden. Det är ju ett fullkomligt överväldigande ämne, detta att relatera bevarade plagg till bildmaterial och källor från tiden. Vi diskuterade just möjligheten att Bockstensmannen kan ha varit hantverkare av något slag – det skulle ju kunna förklara hans konstitution och – detta är ju riktigt lösa spekulationer – kanske var han på vandring i egenskap av gesäll eller liknande. Men nu är jag på djupt vatten🙂 Vi säger bra gjort, Eva Andersson, och siktar på att ta artikeln som kvällsläsning!
    Mvh Karin och Emma.

  7. kurage Says:

    Jag är helt klart med på att han inte tillhör någon överklass. Urban medelklass/arbetare är nog den mest passande definitionen. Hans dräkt är väldigt vad, vad ska man säga typisk 1300-talets mitt, ej modelejon.

    Det finns ju också ganska många hantverk som inte är jättetunga typ keramik, gjutare, vävare, skomakare osv…

  8. Owe Wennerholm Says:

    Om vi vill ta del av de senaste uppgifterna om denna man.
    Se vemvarbockstensmannen.se

    Hälsningar

    Owe

  9. Maria Says:

    Hej Mikael.
    Jag vet inte om jag riktigt har en åsikt om NÄR plagget är ifrån. Men jag är väldigt övertygad om att tyget inte är nåt hemvävt ”inte så viktigt supertyg” utan ett tyg av högre kvalité än de gemene hemvävda tygerna på 1300-talet.
    Varför? Jo ullen är ömsint sorterad. Ullens långa yttre hår som har vattenavstötande egenskaper och som man kan spinna ett tunnt och hållbart kamgarn av, har valts till varpgarn. Detta garn är tåligt mot slitningar och blir väldigt glansigt.
    Bottenullen vars egenskap är att ge ett mycket varmt mjukt och fluffigt garn. Garnet inte är vattenavvisande. Denna ull har valts att användas som inslag.
    Tekniken är en treskaftad kypert. Hur den ser ut vet 99% av alla svenskar idag då de flesta äger ett par jeans. Det blå- dvs varpen ligger mest på utsidan av plagget och inslaget, den vita, mest på insidan. Utsidan är då den vattenavstötande slittåliga sidan och insidan den varma mjuka.

    Ur textilteknisk synvinkel är Bockstensmannens tyg VÄLDIGT avancerat. Det kan mycker väl vara så att alla textilier sorterades på detta sätt under medeltiden och då är väl Bockstensmannens kläder mediokra. Men med dagens mått- extremt avancerat!
    / Maria

  10. Mikael Says:

    Se där, tack för den gedigna kommentaren Maria! Då vore det väldigt intressant att jämföra mot exempelvis Herjolfsnesplaggen, vet du något om hur tygerna där var vävda? Själv har jag bläddrat igenom ”Som syet til jorden” men har inte lagt så mycket på minnet ang. materialet annat än att det var tre- och fyrskaftat kypert i olika tjocklekar.

  11. Maria Says:

    Jag har inte den informationen om Hejolfnesfynden. Tyvärr!
    jag hoppas verkligen att jag får reda på det om det är så att någon sitter p¨å den informationen. Jag skall leta!!

  12. Vix Hq Says:

    Att skilja bottenull och täckhår åt och spinna olika tråd till varp och inslag är inte något ovanligt i medeltida textilier (eller senare förindustriella textilier för den delen). Det kräver inte särskilt mycket extra arbete om man ändå använder ullkammar när man bereder ullen. Man drar ”bara” ut täckhåren först och gör kardgarn av det som blir kvar i kammen. Det är ett vettigt sätt att ta vara på materialets egenskaper i kombination med vävbindnigen på det sätt som Maria beskriver här ovan.

    Att sortera ullen på det viset är ju inget som görs idag för industriellt framställda garner, vilket gör att hur man än försöker väva kopior blir tygerna inte desamma som i fynden om man inte spinner upp sitt eget garn (inte under lupp iaf!!! ;-p!). Men det var troligtvis mer regel än undantag att separera olika fibrer till olika tråd även i hemmaproduktionen på medeltiden. Avancerat idag – vardagsmat förr.

    (Och för att anknyta till Bockstensmannens status: min åsikt om Bockstensmannens textilier är att de är välgjorda, fina tyger av vardagstyp. Inget jättesnofsigt, men absolut inget bottenskrap heller.)

  13. Owe Wennerholm Says:

    Nya fakta om Bockstensmannen. Se
    http://www.vemvarbockstensmannen.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: