Archive for juli, 2010

Lärdomar från Varberg

juli 17, 2010

Det har nu gått två veckor sedan jag hörsammade bössornas inbjudan och bevistade ett par stekheta dagar i Varberg. Albrechtarna var som vanligt hur trevliga och välkomnande som helst, men dessvärre var jag under större delen av helgen försjunken i ett slags zombifierat tillstånd på grund av den obarmhärtiga värmen. Att jag med min borealiserade, kompakta kropp aldrig har tålt temperaturer över +20 C är ingen nyhet, men eftersom jag hade klarat mig bra under midsommarn iklädd dräkt av två lager tjock vadmal så tänkte jag att det inte skulle bli så väldans farligt att dra på sig lite heltäckande yllekläder i Varberg. Min försiktiga optimism visade sig förstås vara felaktig, å andra sidan hade det knappast hjälpt att traska runt i bara linneskjorta i den hettan – jag hade ändå blivit bedövad som en tillsmackad mygga. Hursomhelst har jag under de här veckorna funderat över vad som kan förbättras till nästa gång och därför har jag listat några lärdomar med tillhörande slutsatser.

  • Lediga och luftiga plagg fungerar bättre i värmen än tajta diton. Visserligen har jag aldrig gillat kläder trånga som korvaskinn, men min vinteranpassade Herjolfsneskjortel visade sig överraskande nog vara bekvämare att bära än min bockstenskjortel som låg som klistrad på överkroppen (trots att den egentligen inte är figursydd). Som det ser ut nu planerar jag faktiskt en helt ny sommaranpassad skrud med lediga plagg i hyffsat tunnt ylle.       
  • Överplagg bör inte ha så tajta ärmar att de inte går att vika eller alternativt knäppa upp vid arbete, speciellt opraktiskt är det vid matlagning och disk!
  • En redig vattenflaska bör införskaffas/tillverkas, och tallrik samt sked bör inte glömmas kvar hemma…
  • Jag måste fixa nya, mindre brokor av boxermodell med ett smidigare brokabälte. Jag är obeskrivligt less på att fumla med dessa veritabla påsbyxor á la pluderhosor och deras skavande bälte som är så rejält att det skulle duga till sulläder.  
  • Halmhatt för bövelen! Jag kan inte nog betona vilken välsignelse denna enkla och lätta huvudbonad ger (tack Anna för lånet!). Jag ställer mig visserligen tveksam till att halmhattar användes i Skandinavien under medeltiden, men det ger jag blanka faen i så länge som de ger skugga och förebygger solsting.
  • Korrekt sydda vristsnörsskor verkar hålla bättre än vad jag hade vågat hoppas på, jag kan i vart fall inte se något elakt slitage efter att ha gått fram och tillbaka över grus och asfalt under två dygn. Dock är det riktigt obekvämt och jag föredrar det säkra före det osäkra, så patinor av trä ska fixas till snarast. Skofett bör också medtagas.  
  • Att fightas med svärd är hur kul som helst, bara man slipper att bära otympliga rustningsdelar som inte är anpassade till en själv…  
  • Kläder och andra persedlar bör transporteras i någon stor korg, säck eller kista. Det är krångligt och svårt att dölja moderna väskor under halm och filtar.  

 

Vad gör man inte för lite skugga…

Jag vill också ha en halmhatt! Huvudduk ser också rätt svalt ut men det är nog inte ”riktigt mig”…

English: In short, I’ve made the following observations and conclusions after spending a fun although blistering hot and exhausting weekend with Albrecht’s gunners at the Varberg Medieval Fair: Full and airy garments (like my Herjolfsnes 63 coat) works better in hot weather than tight ones; coats/kyrtles should have sleeves that can be rolled up or unbuttoned when e.g. preparing food or doing the dishes; a descent water bottle might come in handy (and don’t forget to bring your plate and spoon…); large baggy braies with a sturdy leather belt are awkward to wear; a straw hat is a blessing that I have to get hold of ‘til next time (although I doubt they were actually around in medieval Scandinavia); accurately made front-lace shoes seem to be more durable than I had expected although uncomfortable when walking on gravel; sword combat is incredibly fun as long as one doesn’t have to wear cumbersome armour parts not suited to your measurements, and clothing along with other belongings should be transported and kept in some kind of basket, sack or chest since modern bags and luggage are difficult and awkward to hide.

In fact these newly acquired experiences have prompted me into planning a completely new set of 14th century apparel specially adapted for baking hot summer days, with loose garments of rather light woollen cloth, shorter and neater braies (like boxer shorts) and wooden pattens for my shoes.

Annonser

Här var det maliotygh

juli 1, 2010

Efter mycket pust och stön har jag äntligen gjort färdigt den slappor av maliotygh som jag lovat fixa till Annas pekkilhuvva. För er som inte har en susning vad jag talar om så är ”maliotygh” en medeltida svensk benämning på ringpansar eller det som  vi idag ofta helt enkelt benämer brynja (jfr eng./ Fra. maille”). ”Slappor” (av ty. Schlappen) brukar tolkas som den brynjekrage fäst i hjälmen som annars är mer känd under sin franska benämning aventail, medan ”pekkilhuvva” tycks syfta på bascineten, den hjälmtyp med eller utan visir som utgjorde en av de vanligaste hjämtyperna i 1300-talets europeiska härar.

Aventailen är tillverkad av ca 4000 stansade och plattnitade ringar med innediameter 9 mm och har sytts fast på en läderkant som ska monteras på hjälmen genom att hålen träs på vervellerna av mässing. En dyl. aventail/slappor är vidare avsedd att bäras över någon form av vadderad och kviltad krage som absorberar ev. hugg.

 Inspirerad av en tråd på historiska världars forum provade jag f.ö. att lägga lädret i olivolja, vilket gav en vackert mellanbrun färg. Det överfettade lädret är ännu något klibbigt och sladdrigt, men ska senare vaxas för styvnad och ytterligare impregnering.  

English summary: 14th century Mail Aventail

A mail (Medieval Swedish: ”maliotygh”) aventail I’ve put together to a fellow reenactor and lady-at-arms. A possible medieval Swedish term for this piece of armour is slappor, mentioned together with the pekkilhuvva or bascinet as it was known in England and France. The alternating rows of punched and riveted rings of 9mm ID (some 4000 in all) was attached to a leather liner treated with olive oil which gave it a nice brown (though greasy)  hue.

The aventail is intended to be worn over a gamboised (stuffed and quilted) cloth collar for comfort as well as absorbing incoming blows and sword-cuts.

Mid-Late 14th century funerary effigies (Edward ”The Black Prince” to the right) showing aventails attached to bascinets in great detail. The leather liner is fitted with holes to fit the brass vervelles, which then have a cord pulled through them in order to lock the aventail in place.