Guilt by association

Sverigedemokraterna vill stärka det etniskt svenska kulturarvet genom att satsa en halv miljard på hembygdsföreningar, folkdanslag och spelmansmusik. Toppen! Verkligen. Problemet är att man samtidigt av någon anledning vill motarbeta ”kultur som syftar till att chockera, uppröra eller provocera”, vilket skulle slå hårt mot både mig själv och 99% av svenska folket som i en eller annan form gillar att konsumera s.k. ”Entartete Kunst” (vilket säkert innefattar allt från pizza och tango till manga och ståuppkomik). Kruxet är att många, om inte rentutav de allra flesta, svenskar säkert skulle uppröras och provoceras av min ”töntiga” sockendräkt och excentriska kärlek till det gamla kulturarvet. Folkmusik, folkdräkt och alla utslag av gammal bygdekultur som SD säger sig ömma för är nämligen idag marginaliserade och i många fall bespottade fenomen, ironiskt nog raka motsattsen till den ”breda och fokliga kultur” som Jimmie och Co inbillar sig att de är. Jag vet inte vilken tid SD:arna lever i, men om de inte har märkt det så är den svenska folkdräktstraditionen (tyvärr) lika stendöd utanför Dalarna som Hylands hörna och vänstertrafiken. 

 Att Sverigedemokraterna nu omfamnar dessa kulturuttryck kommer givetvis också verka kontraproduktivt. Å andra sidan sätter det hela fingret på ett problem som säkert har bidragit till att slussa in SD i maktens korridorer. Intresset för det äldre kulturarvet i Sverige har kanske aldrig varit så lågt som det är idag, men förutom ett utbrett ointresse och likgiltighet ser vi också en snobbig och arrogant motvilja mot dessa fenomen, inte minst från intellektuellt håll. Paradoxalt nog är folkdräkt och liknande företeelse någonting i allra högsta grad osvenskt. ”Verkligen? Men det är ju det ”svenskaste” vi har” kanske någon invänder. Nja, låt mig kortfattat förklara: adjektivet svensk(t) har sedan decennier tillbaka kommit att associeras med modernism, progressivitet och stoltheten över att tillhöra ”världens modernaste land” där man minsann gjort sig av med allt gammalt dammigt gods i form av historia och kulturarv och i dess ställe månar om att alltid ligga i framkanten (se Fredrik Lindströms utmärkta analys i dokumentärserien ”Världens modernaste land”). Tack vare Sveriges rentutsagt sjukliga koncensuskultur och kvävande jantelag förväntas också alla ställa sig bakom denna fixering vid modernitet – alla ska minsann vara lika progressiva och rotlösa.

Kulturella element från det gamla provinsialistiska bondesamhället såsom bandgrindsvävning, flottig nävgröt och vallåtar på kohorn passar därför helt enkelt inte riktigt in i den progressiva nationella självbild som odlats i Sverige sedan åtminstone 70-80 år tillbaka (med undantag för att dricka HB då…). Politiker- och kulturetablissemanget, men uppenbarligen också stora delar av de djupa folklagren, bespottar helt enkelt den gamla allmogekulturen och oss som med stolthet håller den vid liv. I bästa fall rör det sig om ganska harmlöst raljerande över dessa ”urfjantiga” knätoffsar och gnisslande nyckelharpor, men ibland övergår hånet till skamliga och rent obehagliga angrepp där intresse för bygdekultur misstänkliggörs och förknippas med främlingsfientlighet och nynazistiska rörelser. Att Sverigedemokraterna nu petar på dessa frågor hjälper ju inte direkt, utan ger ”folkkulturfobikerna” vatten på sin kvarn. Klimatet har redan hårdnat, samhället går mot skärpt polarisering och vi hopplöst traditionsbundna ”reaktionärer” som faktiskt vågar skylta med vårt intresse för att bevara och vårda våra förfäders seder och bruk kommer att misstänkliggöras desto mer tack vare principen om guilt by association. Och risken finns nu att människor, speciellt yngre, som kanske känner sig nyfikna på svensk folkkultur – vare sig det nu är musik, dräkt, slöjd, hembygdsforskning m.m. – riskerar att skrämmas iväg eftersom de inte vill bli förknippade med Sverigedemokraterna.

Makthavare, politiker och demagoger har sedan länge exploaterat människors traditionella dräktskick och kultur för sina egna syften, det gäller såväl Sverige som för de flesta länder runtom i världen. Dock har ju detta exempelvis inte kunnat hindra våra grannar i Norge från att älska sia bunader. Eller för att inte tala om tyskarna, som kanske mer än några andra har fått sin folkkultur missbrukad i politiska syften, men som ändå stolt håller på sina trachten åtminstone i Bayern där traditionen är som starkast (ta bara en titt på det pågående Oktoberfest!). 

Det värmer att så många människor har tagit ställning mot SD:s småaktiga trångsynthet och står upp för medmänsklig tolerans och kulturell diversitet. Samtidigt ser vi redan tendenser till att kritiken lätt spiller över till en högljudd mobb som i sin frustration slår vilt omkring sig mot allt och alla som kan misstänkas ha kopplingar till SD. ”Allt som SD gillar ska vi hata och krossa” tycks många resonera i dessa tider, se bara på hur tongångarna går nu i många bloggar och facebookinlägg. Guilt by association, simple as that… Hur länge dröjer det innan våldamma autonoma s.k. ”antifascister” kommer att bränna ner hembygdsgårdar, storma spelmansstämmor och kasta gatsten på alla som offentligt törs visa sig i sämskskinnsbyxor eller bindmössa?

För mig är det uppenbart – det är, för att spetsa till det, svenskarna och den moderna svenska folkkulturen som i så fall ”hotar” min kultur, inte invandrarna. Det är då inte människor med utländsk härkomst som hånar och ställer sig oförstående gentemot mitt intresse för gammal allmogekultur, utan snarare andra etniska svenskar. Tvärtom säger min erfarenhet att människor med bakgrund i samhällen där man värdesätter gamla traditioner har lättare att förstå mitt intresse. Och fram tills det att jag överbevisas är jag övertygad om att även de flesta politiskt aktiva Sverigedemokrater och SD-väljare innerst inne är lika ointresserade och oförstående för det äldre inhemska kulturarvet, ja deras utspel är givetvis bara ännu ett pinsamt och populistiskt tilltag. Men visst för all del, upp till bevis Jimmie och hedra din bygd genom att klä dig i dräkt (det blir väl Villands häradsdräkt då kan jag tänka mig?)! För du vågar väl…?      

Undrar hur många sverigedemokrater som kan tvåändsstickning…?

Sanningen är att SD kom in i riksdagen på grund av ett utbrett missnöje med etablissemanget och den kultur av skitnödig politisk korrekthet som ligger som en våt filt över den här ankdammen till land, inte för att mer än 300 000 svenskar är ett gäng hatiska rasister som med glupande aptit käkar spädbarn till frukost. Visst, för den absoluta merparten av befolkningen är frågor om gammalt mossigt kulturarv och kulturell identitet en ointressant icke-fråga. Men ändock är det enligt min egen erfarenheter tillräckligt många, speciellt unga människor födda efter 1980, som retas av ett ideologiskt klimat som bland annat lett till att skolor förbjudit svenska flaggan och nationalsången och där det anses normalt och t.o.m. lovvärt att raljera över inhemska kulturyttringar, var sig det nu rör sig om brunsås eller ”knätoffseri”.

Det är ur den missnöjda och i många fall sårade gruppen som SD lockat och fortsättningsvis kommer att attrahera väljare, medan vi sentimentala knätoffsentusiaster som varken vill ha Sverigedemokraterna och deras förakt för ”främmande” kultur eller avantgardets förakt för inhemsk svensk kultur kommer i kläm i ett slags skruvstäd. För det sorgliga är att det än så länge bara är Sverigedemokraterna som höjt röster mot dessa nonsensutspel (som att förbjuda nationalsången) och erbjudit ett alternativ med sin förrädiskt lockande retorik. Detta kunde de etablerade politikerna lätt ha kontrat, men har i sin bottenlösa dumhet och nonchalans valt att avstå ifrån. Istället har vi en statsminister som retat gallfeber på folk med uttalanden om ”det ursvenska” som ”barbari” (visserligen taget ur sitt sammanhang) och en partiledare för Sveriges största parti som vid flera tillfällen talat nedlåtande om ”töntiga” svenska traditioner (uttalanden som jag vet har skrämt över uppretade väljare till SD). Och i tidningar har man kunnat läsa att svenska folkdräkter är ”färgglad fascism” – jo man tackar! Än en gång, det som Jimmie och Co lyfter fram ska av någon outgrundlig anledning angripas och förhånas, istället för att ”återerövas”. Resultatet kan givetvis enbart beskrivas som ett epic fail, ett riktigt jumbomisslyckande. Frågan är om etablissemanget uppe i sitt elfebenstorn vågar ta lärdom av det? Jag är pessimist, än så länge i allafall.

Att en stolthet och intresse för den egna kulturen inte på något vis står i ett slags automatiskt motsattsförhållande till andra människors kultur är en sådan självklarhet att det inte ens ska behöva påpekas. Detta har dock varken SD:arna eller deras mer radikala motståndare som drar likhetstecken mellan folkdräkt och fascism (!) fattat. Ja, nu kanske folk som läser detta väntar sig att jag själv ska ta upp min fascination och engagemang för andra kulturer (exempelvis den mongoliska och tuvinska) i sammanhanget, men det behövs inte. Man ska villkorslöst kunna stå upp för den egna kulturen närhelst man vill utan att för den sakens skull behöva dra fram något obligatoriskt ”mångkulturellt alibi” för att avsvärja sig från främlingsfientliga åsikter. Var och en har rätt att bemötas som en anständig och tolerant individ tills motsatsen bevisats.   

Men ja hursomhelst, tack Sverigedemokraterna för att ni ger PK-etablissemanget vatten på sin kvarn och spär på misstänkliggörandet av gammal folkkultur! Tusen tack och artiga bockar för att ni förstör och försvårar för oss som har ett genuint intresse att bevara, vårda och sprida kunskap och intresse för gamla inhemska kulturyttringar! Och slutligen ett stort tack i form av stående ovationer till er i de etablerade partierna som i er enfaldiga klantighet och arrogans har låtit SD få monopol på dessa frågor!

 

SD: ”Vafalls, kärringarna har huckle – vilken skandal i osvenskhet! Skicka omedelbart tillbaka dem till Långtbortistan där de hör hemma!”

Avantgardist eller PK-ängslig svennebanan: ”Ush och fy, kärringarna har folkdräkt, det måste innebära att de är äckliga sverigedemokrater och rasister – nu ska jag minsann ta bort alla tre från min vännerlista på facebook!”

(Orsa bildarkiv)

För er som ännu vid det här laget inte är utmattade av mitt svammel kan jag varmt rekommendera Per Gudmundssons intressanta synpunkter i en artikel från tidigare i somras. Gudmundsson själv är f.ö. dräktbärare bördig från Leksand.

5 svar to “Guilt by association”

  1. Elin Says:

    Bra skrivet!

  2. Christina Says:

    Instämmer!

  3. Mira Says:

    Suveränt! Jag har många gånger tänkt i precis dina banor, men inte riktigt fått till formuleringarna! Tack!

  4. Eva Says:

    Jag instämmer! Och skrattar gott, precis detta med hucklena och huvuddukar i gamla svenska dräkter, hur ska de reagera på det? Det är rena snurren detta. Och jag tycker som du, man ska när man vill få stå upp för vår egen kultur utan att behöva bli misstänkliggjord att vara främlingsfientlig. Vi kanske ska tacka SD att frågan nu belyses i tv och rikspress. Dags för övriga politiker att vakna upp.

  5. Tommy Says:

    Det är lätt att göra paralleller med nazismen och vinkla till sina åsikter. Det är så politik fungerar.
    Men att idag stå upp mot ett för stort inslag av lågutbildade från stampade jordgolv och med en kvinnosyn, som borde få feminister att rasa är det som är beundransvärt. Att idag uppträda som en ”Torgny Segerstedt på Göterborgs Sjöfarts- & Handelstidning” en gång är bara att vara politiskt korrekt.
    Motsatsen är idag ett utslag av motsvarande mod i ett land av ”politisk korrekhet”.
    Sedan har Dirndl och läderbyxor mycket mer erotisk utstrålning än mer ”svenska” folkdräkter. Kanske förklarar dess popularitet.
    Hur snörlivet lyfter brösten och öppningen mellan dessa gör mig glad liksom läderbyxorna får inte bara bögar att reagera även på sitt eget kön?
    På 1800-talet befolkade vi Amerika med vår och andra länders utvandring.
    Nu kommer fel människor hit och försöker på många sätt att flytta ex. vår kvinnosyn långt bakåt i tiden.
    Lärare vågade inte säga ifrån på 1980-talet när ”utländsk bakgrund” inte kunde hävda sig med språk eller annat utan tog till våld och ändrade innebörden av ordet respekt till att betyda ”DU SKA VARA RÄDD FÖR MIG”!
    Med media, som fortfarande hackar på ”Ny demokrati” trots att sosseregeringar genomförde mycket av deras krav senare är det skönt att ett parti kommit in i riksdagen för att allt ska kunna diskuteras. Förhoppningsvis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: