Skotsk 1600-talsdräkt baserad på Quintfall Hill-fyndet

Längst ut på Skottlands nordöstra spets ligger det tidigare grevskapet Caithness (vikingarnas Katanäs), där man i juni 1920 påträffade ett mosslik vid Quintfall Hill strax utanför staden Wick. Tack vare mynt som påträffades i mannens byxficka kunde man datera liket till William III och Mary II:s regeringstid 1689-1702, vilket gör fyndet ungefär samtida med mossfyndet från Arnish Moor på Lewis. Mannens slitna paltor visade sig bestå av två par lediga knäbyxor, sydda knästrumpor, två par tröjor med knappar samt en sydd basker eller bonnet. Dessutom hade han ett par läderskor och en ihoprullad filt. Intressant nog bär mannens krag- och knappförsedda tröjor stora likheter med den jacka som Arnish Moor-mannen påträffades med, vilket skulle kunna antyda ett lokalt skotskt folkligt mode från 1600-talets slut-1700-talets början. Till snitt och längd påminner tröjorna om de västar som bars i den dåtida modedräkten, men ståkragen är ett lokalt tillägg som går tillbaka på äldre tröjtyper. De pösiga byxorna med hög midja är också av ett äldre snitt och representerar modet under 1600-talets första hälft innan de snävare franska knäbyxorna slog igenom.

 Mina plagg är inte en ren kopia av dräkten men är baserad på den. Tröjan eller västen är till skillnad från originalet fodrad med linne men följer i övrigt det inre av de två livplaggen. Den är sydd av ett medeltjockt kypertvävt ylletyg i en brun ton (vi vet att man i Skottland gärna färgade tyger brunt med färglav) och har femton tygknappar framtill och fyra tygknappar vid varje ärmsprund. Eftersom den andra, yttre tröjan påminner så starkt om Arnish Moor-jackan så kände jag att jag lika gärna kan använda den ifall jag behöver ett ytterplagg. Jag sydde också endast ett par byxor, baserade på det yttre paret. Båda orginalbyxorna var sydda av enfärgat/ofärgat tyg (förmodligen hevävd vadmal – wadmel lr. hodden), men jag använde ett medeltungt tyg med diskret tartanmönster (breacan), vilket ibland förekommer i dåtida avbildningar. Vid knäna knyts de ihop med enkla tvinnade snoddar av blått ullgarn (på originalen tycks de ha varit gröna och röda). De sydda naturvita yllestrumporna är desamma som mina Arnish Moor-strumpor, eftersom de respektive originalfynden i princip är helt identiska med varandra.

 

Den stickade indigoblå baskern eller bonneten är beställd hos Historical Caps i Storbritannien, vilket jag varmt kan rekommendera för den som är på jakt efter stickade historiska mössor. Den enkla bonneten var från 1500-talet fram till 1700-talet minst lika utmärkande för högländarna som tartanpläden eller feilidh-mhor. Observera att Quintfall Hill-bonneten var sydd av ylletyg, vilket jag tidigare gjorde en rekonstruktion av.    

 

”Irländare” (egentligen skottar) i Gustav II Adolfs tjänst 1631. Den andre mannen från väster har tartanrutiga, vida byxor.

”Irishmen” (in fact Scots) in the service of Gustavus Adolphus of Sweden, according to a german artist 1631. The second man from the left wears full tartan breeches.   

Plaggen är handsydda med oblekt vaxad lintråd 35/2 – efterstygn till sammanfogande sömmar och fållar samt knapphål har sytts med fållstygn med oblekt lintråd 60/2 (observera att originalplaggen från både Arnish Moor och Quintfall Hill var sydda i ulltråd). På byxorna har alla sömsmåner vikts in sytts ner med fållstygn, livgjorden har också fodrats med oblekt linnelärft och stängs med en enda tygknapp framtill och regleras baktill med en getskinnsrem genom fyra snörhål. För en beskrivning om hur man syr tygknappar och knapphål klicka här. För mer om själva fyndet se följande länk (på engelska).  

English: Late 17th century Scottish outfit based on the Quinfall Hill bog find

 

In the far north-eastern tip of Scotland lies the historical county of Caithness (Katanäs to the Norse), where in June 1920 a peat body was exhumed at Quintfall Hill, just outside the town of Wick. Thanks to coins found in the man’s breech pocket the find could be dated to the joint reign of William and Mary between 1689-1702, which makes it roughly contemporary with the similar peat find from Arnish Moor on the isle of Lewis. The man’s tattered dress consisted of two pairs of full breeches, cloth hose or stockings, two buttoned coats or jackets and a cloth bonnet. In addition to that he also had a pair of leather shoes and a rolled plaid or blanket. Interestingly the man’s buttoned jackets with a standing collar show unmistaken similarities with the Arnish Moor Jacket, which could imply that they represent a local rural Scottish fashion of the late 1600s/early 1700s. Looking at the length and cut of the jackets they strongly resemble the fashionable waistcoats of the time, but the standing collar is a local feature harking back to older types of jackets and doublets. The full, gathered breeches with very high waistline also belong to an older fashion typical of those worn during the first half of the 17th century prior to the introduction of the tighter French breeches.

 

Never mind the shoes – they’re modern suede derbies with rubber sole (in case you noticed)…

My garments shown here do not make up an exact reconstruction of the original outfit, but are based upon it. My doublet or sleeved waistcoat is lined with linen as opposed to the original, but otherwise it entirely follows the cut of the inner of the top garments. The outer fabric is a medium-weight woollen twill in a brown hue (we know that the Scots liked to dye woollen fabrics with lichen) and it is fitted with 15 cloth buttons at the front and 4 buttons at each cuff. Since the other, outer jacket so strongly resembles the Arnish Moor-garment I felt that I might just as well use that one should I need an outer garment. I also made a single pair of breeches, based upon the outer pair found with the body. Whereas both pair of breeches were made of an undyed/plain fabric (presumably homespun wadmel or hodden), I used a medium weight woollen fabric with a quiet tartan pattern (breacan), as seen in some contemporary depictions. They’re tied at the knees with simple twisted cords of blue woolen yarn (the original ones seem to have been red and green). The natural white cloth stockings are the same as the ones I made for my Arnish Moor-outfit, since both pairs in question are more or less identical with each another.              

 

The adjustment of the breeches at the back. Full breeches are surprinsingly comfortable to wear in case you haven’t tried…

The knitted indigo blue bonnet was ordered from Historical Caps in the UK, which I highly recommend to anyone looking for knitted historical headwear. The simple blue bonnet (boineid a.k.a. tam) was for centuries just as distinctive for the Highland Scots as were the belted plaid or feilidh-mhor. Note that the Quintfall Hill-bonnet was sewn from pieces of cloth, which I previously made a reconstruction of.

 No linen garments were found at Quintfall Hill, having perished in the acidic peat bog. We know however that rural Scots commonly wore shirts. This shirt of heavy linen twill is based on 19th century rural Scandinavian shirts, but the same basic cut were used throughout the Western World for centuries.

All garments are hand-sewn with unbleached waxed linen thread 35/2 – backstitches for all joining seams – and hems as well as buttonholes were finished with unbleached 60/2 linen thread (note that the garments from both Quintfall Hill and Arnish Moor were sewn with woollen thread). On the breeches all seam allowances were turned over and stitched in place with hemstitches, and the waistband was lined with unbleached linen, it is closed at the front with a single cloth button and adjusted in the back with a goatskin lace through four sewn eyelets. For detailed information on ho to make cloth buttons and period buttonholes click here. More on the actual find itself can be found in the following link.

8 svar to “Skotsk 1600-talsdräkt baserad på Quintfall Hill-fyndet”

  1. SarahA Says:

    Jag gillar byxorna mest! Ser hur gosiga ut som helst (och så har jag en viss svaghet för knäbyxor😛 )

  2. Mikael Says:

    Hehe ja de är faktiskt löjligt sköna. Kan verkligen sätta mig in i haremsbyxans sentida populäritet nu, även om det kan se rätt så anskrämligt ut… Du Sarah som är inne på det här med skånska folkdräkter känner säkert igen modellen från Ingelstad

  3. Malin Says:

    bra gjort! jag har alltid respekt för folk som orkar sy plagg med så många knapphål. är hysteriskt rädd för knapphål, fånigt, jag vet.

  4. Mikael Says:

    Hehe tack men det där är ju ändå ”bara” 23 knappar, kommer bli cirkus 60-70 st på min nästa 1300-talströja…

  5. Elle Marja Says:

    Stiligt värre! Särskilt med vans till😉

  6. Jim Says:

    Splendid! A bonnie getup if ever was one, aye. The jacket fits nicely and the breeches came out very well. The material is particularly good. Congrats.

  7. En skotsk legoknekt « Historisk dräkt och hantverk Says:

    […] Liknande strumpor fast sydda i omönstrat tyg har hittats i samband med mossfynden från Quintfall Hill och Arnish […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: