Archive for juni, 2011

Svärdsskida del 1

juni 22, 2011

Nyligen införskaffade jag ett nytt svärd, en smäckert enhandare av tjeckiske svärdssmeden Pavel Moc modell ”Tower” (förmodligen döpt efter det s.k. Towermanuskriptet I:33 som brukar dateras till ca 1290-1300). Eftersom bruket att bära ett bluntat svärd direkt instoppat i bältet är bland det värsta oskick en reenactare kan göra sig skyldig till var jag angelägen att så snabbt som möjligt tillverka en skida till svärdet. Medeltida svärdsskidor tillverkades oftast av allt att döma med en träkärna, men fynd från Åbo antyder att man även kunde använda en kärna av råhud. Jag har dock länge varit myfiken på att tillverka en skida i trä så det fick bli en sådan till slut. En träskida kan tillverkas av många olika slags träslag, men hårt lövträ anses lämpligast, dock helst inte ek eftersom det sägs missfärga bladet. Jag valde björk till min skida, ett hederligt svenskt träslag som både var/är lättillängligt och lättare än exempelvis ask. Om man inte har tillgång till en verkstad kan man göra som jag och få två smala bitar tillsågade hos den lokale snickaren. De 7 mm tjock bitarna sågades så att de blev 1 cm bredare än den färdiga skidan och 10 cm längre.

 

Det finns olika metoder att tillverka svärdsskidor, men jag valde att utgå från metod 1 och 3 som beskriv här. De två träpanelerna gröptes lätt ut till ett djup av ca 1 mm längst med svärdets konturer, och däremellan lades ett mellanlägg av tunn björkplywood som hyvlades ner till strax över 2 mm tjocklek. Efter att jag tejpat ihop delarna och noga kontrollerat så att svärdsklingan passade som handen i handsken limmades allt ihop med vanligt trälim (fisklim eller hudlim användes på medeltiden). När limmet torkat sågades skidan till så att den blev 1 cm bredare än klingan runtom. Kanterna hyvlades sedan så att de blev spikraka och till sist hyvlades hörnen av så att skidan blev rundad och slät. Eftersom svärdets parerstång böjer sig framåt blev även mynningen lätt rundad. Någon ytterligare behandling av ytan är inte nödvändig då svärdet ska kläs med linne och läder, vilket blir nästa steg i tillverkningsprocessen.

 

 

English: Wooden Scabbard Part 1

Recently I got myself a new sword, a nifty one-hander made by Czech swordsmith Pavel Moc known as the ”Tower” (probably dubbed so after the so called Tower Manuscript or I:33, commonly dated to ca 1290-1300). Since the practise of wearing your exposed blunt sword tucked in the belt is to be considered a mortal sin among reenactors I was keen to have a scabbard made for the swoord as soon as possible. Usually medieval scabbards seems to have been made around a wooden core, although finds from Åbo (Turku) in Finland suggests that some were made with an untanned leather core. I have wanted to try making a wooden scabbard for some time so in the end I went for a wooden one. There are a number of types of wood that can be used for a scabbard but hardwood is considered to be the best choice, with the exception of oak which is said to stain the blade. I picked birch for my scabbard, a wood native to Sweden and a readily available material to any scabbard maker in the past as well as the present. It is also lighter than e.g. ash. If you don’t have access to a workshop or any other facilities suitable for woodworking you can do as I did and have the wood fixed at the local carpenter. The two 7 mm thick wooden slats were made 1 cm wider than the finished scabbard and 10 cm longer.

 

There are various methods when it comes to scabbard-making, but I chose to try on method 1 and 3 as described here. First I scooped the wooden slats along the outline of the sword blade to a slight depth of 1 mm, then added a thin insertion of birch plywood that was planed down to a thickness of slightly above 2 mm. After the three layers were taped together and the fit of the blade was carefully checked, the whole thing was glued together using common wood glue (go with fish glue or hide glue if you wish to use the period stuff). After the glue had dried the shape of the scabbard was sawed, leaving a 1 cm wood around the blade. The edges were then made trimmed and made dead straight using a plane, and finally the sharp corners were shaved off rendering a smooth, oval-shaped scabbard. The mouth of the scabbard was also made rounded to accomodate the slightly curved cross-guard. There is no need for any further treatment of the wood surface as the scabbard is meant to be dressed in leather, which will be the next step in the scabbard making-process.

Annonser

Sommar innebär 1300-tal

juni 5, 2011

Som jag antydde i mitt förra inlägg har jag alltså varit fullt upptagen den senaste månaden med ett beställningsuppdrag som inkluderar en kjortel i tunt olivgrönt ylle efter Bockstensfyndet, ett par gröna långa hosor i yllekypert, en linnefodrad bockstenshätta av brun rysk vadmal samt två skjortor och ett par brokor av handvävt linnetyg. I sin helhet utgör dessa plagg en grunduppsättning av enkla manskläder från 1300-talets mitt, och samtliga plagg är helt handsydda med vaxad lintråd 35/2 eller 60/2.

English: As hinted in my previous post I’ve been busy this last month or so with a custom project including a cote or kyrtle after the Bocksten bog find, a pair of green woolen twill hosen, a Bocksten-style hood made from a heavy Russian wool lined with linen for comfort, and two shirts as well as a pair of braies made from a home-spun and hand-woven tabby linen fabric. As a whole these garments represent a basic set of men’s clothes from the mid 14th century, and they are all sewn by hand using waxed linen thread 35/2 or 60/2.

En av skjortorna samt brokorna. Brokorna ska hållas upp av ett smalt läderbälte som löper genom dragskon snarare än en snodd.

One of the shirts and the braies. The braies are supposed to be worn with a narrow leather belt rather than a fabric drawstring.

Hosorna av grönt medeltjock yllekypert klippt på skrå, med slitstark sula av kraftigare vadmal.

The hosen, made from a green medium-weight woolen twill cut on the bias, with a heavy-duty woolen sole.

Detalj av hosornas snörhål.

Detail of the hose-eylets.

Huvan av brun vadmal. Till skillnad från originalet från Bocksten har huvan en något kortare strut samt är fodrad med linne för bekvämlighets skull, vilket kan behövas då det här ryska tyget slår alla rekord i fråga om stickighet…

The heavy woolen hood. In contrast to the original from Bocksten this hood sports a somewhat shorter liripipe and is lined with linen due to comfort, a necessary addition since this Russian fabric is super itchy…

Närbild på det hemvävda linnetyget. Eftersom tyget låg på en smal bredd (ca 63 cm) kunde jag utnyttja stadkanterna och slippa göra så många fällsömmar på skjortorna och brokorna.

Close-up showing the home-spun linen fabric. Due to the narrow width of the cloth (about 63 cm or 25 inches) I could piece the shirts and braies together with the selvages intact, minimizing the need for fell-seams.