Ny dräkttröja

För ett par år sedan sydde jag en s.k. wajttraja till min syster, den kvinnliga orsadräktens vanligaste ytterplagg. I år kände jag att det var dags för en version 2.0, som passar min systers personliga mått bättre och kan bäras ovanpå skinntröjan – kasundjen. Tröjan är sydd av ett naturvitt ylletyg som stampats till vadmal, tjockleken på tyget kan jämföras med arméns grå komisskläde vilket känns lugnt även om äldre plagg i regel syddes av ännu kraftigare vadmal.

De sammanhållande sömmarna har gjorts i två steg – först kastas sömnsmånerna ihop varpå förstygn sys strax under, vilket var det vanliga sättet att sy gamla orsaplagg innan symaskinen kom på 1860-70-talen. Sömmarna pressas inte. All sömnad inklusive även fållarna och prickstickningen runt kanterna är gjord med rejäl, vaxad, blekt lintråd 18/3. Ärmslagen är gjorda av svartblått kläde och tröjan knäpps med två par hyskor och hakar som jag tillverkat av 1 mm mässingstråd.

 

I det stora hela är jag hyfsat tillfreds med resultatet, även om tygvalet inte känns optimalt med facit i hand (ett tuskaftvävt tyg som visade sig ytterst svårvalkat; en tyngre och mer lättfiltad kypert hade varit att föredra). Vittröjan, wajttrajan, är och var ett mer vardagligt plagg jämfört mot den tjusigare blåtröjan, även om den också användes vid högtidliga tillfällen. Den vita vadmalströjan som kan spåras tillbaka till 1600-talet med sitt barocksnitt och som nästan är identisk med moradräktens waittråjö började konkurreras ut av moderna ”slimsblusar” i slutet av 1800-talet, men i synnerhet äldre orsakvinnor behöll den även efter förra sekelskiftet.

 

 

English: New dräkt jacket

A couple of years ago I made a so called wajttraja for my sister, the most common outer garment worn with the traditional Orsa garb. This year I felt it was time for Version 2.0, a jacket that was better cut to fit my sister’s personal measurements and easier to be worn on top of the sheepskin coat or kasung. The new jacket is made of a woolen cloth that was manually felted to resemble vadmal, the heavy homespun cloth traditionally used for this kind of garment. I felt that the result was OK when the fabric reached a thickness comparable to heavy-duty army cloth, but one should keep in mind that old garments (pre 1900) were cut from an even heavier vadmal fabric.

Joining seams were made in to steps – first I whip-stitched the seam allowances together and then placed a row of running stitch just below, the seams were left unpressed. This was the common way of sewing Orsa garments before the advent of the sewing machine during the 1860s-70s. All the sewing including hems and top stiches were made using a heavy, waxed, bleached linen thread 18/3. The cuffs were cut from blackish-blue woolen broadcloth and the jacket is closed with two pairs of hooks and eyes crafted by hand from 1 mm brass wire. On the whole I’m pretty pleased with the result, although in hindsight my choice of fabric (a very felting-resistant woolen plain weave; a heavier, more felting-friendly twill would have been preferable) proved to be less than a perfect pick.

Wajttraja från Orsa (NM.0325909) ur Nordiska museets samlingar, sydd och buren i slutet av 1800-talet
Late 19th century wajttraja from Orsa (NM.0325909) from the Nordiska Museet/Nordic Museum collection

The wajttraja (literally ”white jacket”) was and still is a more casual outer garment compared to the elegant blue jacket (blåtraja), although it was/is worn at formal occasions as well). The jacket, whose cut can be traced back to the 1600s and its Baroque fashion, was beginning to be superseded by fashionable ”city blouses” in the late 19thcentury, but elderly women in particular clung on to it well beyond the turn of the last century.

Morafolk målade på 1790-talet av Pehr Hilleström. Kvinnorna bär tröjor av exakt samma typ som används i Orsa
Mora peasants as depicted by Pehr Hilleström in the 1790s. The women wear jackets of the exakt same type used in the neighbouring parish of Orsa.

Kvinna med wajttraja fotograferad i Torsmo av Karl Lärka 1922
Woman from Torsmo, Orsa, in a wajttraja, photo by Karl Lärka, 1922

7 svar to “Ny dräkttröja”

  1. opusanglicanum Says:

    she looks adorable.

    I know that to thier big sisters, little sisters are often far from adorable, but at least she looks it!

    and the jacket looks fab as well

  2. Anna Gilius Says:

    Intressant att läsa! Det börjar bli dags å se över barnens å mannens orsakläder till midsommar! Själv bär jag Värendsdräkten. Dotterns har vi ärvt, övriga har vi i familjen hjälpts åt att sy. Det blir Orsa till midsommar!

  3. Malin Says:

    Superfint! Jag älskar verkligen att tröjorna har blå slag, det är mycket finare än när det bara är en liten klädeslist.Nu fick jag inspiration att sy klart den väjttröja som jag håller på med.

  4. Malin Says:

    Ja de hade de. Jag sydde själv en väjttröja med blå slag häromåret. Alla som finns bevarade i Sollerö Textilsamling har slag och inte list. Vet inte när de började sy med list istället? Jag har även hört att det på Nordiska ska finnas en tröja med gröna slag, men har inte sett det själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: