Tallriksärmad vapentröja

Alla hamnar vi förr eller senare i tallriksärmsträsket… Mitt senaste beställningsjobb är nämligen en vapentröja med s.k. tallriksärmar eller grandes assiettes om man vill tala som noblessen. I Sverige bör ett dylikt plagg ha kallats vapentröja eller helt enkelt tröia under medeltiden, men kontinentala termer som pourpoint, paltock osv används också flitigt i reenactmentkretsar. Finessen med dessa tallriksärmar ska vara att armarna blir mer fria och bäraren kan utföra de häftiga rörelser som är nödvändiga under svettiga vapenlekar, inte minst under hanteringen av långsvärd. Under alla omständigheter är en lättrörlig vapentröja en grundläggande förutsättning för att man ska kunna få ut maximal rörlighet i det metallskal som en rustning består av i övrigt.  Tröjan här är egentligen avsedd att bäras av en person som är både längre och mindre fyllig än vad jag är, men ändå känns den förvånansvärt bekväm även för mig.

 

Till skillnad från det tyngre och med förlov sagt klumpigare panzaret, som utgör en fullgod rustning i sig, är vapentröjan alltså avsedd att bäras under en metallrustning och är därför lättare stoppad (här ett lager cotton felt) Även om den är tänkt att bära upp en 1400-talsrustning är modellen typiskt för 1300-talets andra hälft och utgår från en förenklad version av den civila tröja som bars av Charles de Blois, hertig av Bretagne (död 1364). Till skillnad från det knappförsedda Blois-plagget har vapentröjan här försetts med snörhål, hela 90 stycken.  I övrigt består tröjan av ett lager råbomull mellan två lager medelkraftigt linne som quiltats med kraftig vaxad lintråd. Varje mönsterdel vadderades och quiltades var för sig innan de syddes ihop överlappade med fållstygn på både rät- och avigsida. Materialet i form av linnelärft ger vid handen ett lite enklare och mer rustikt plagg – medeltida källor anger annars att material såsom fustian (bomull/linne) och sendal (siden) kunde användas till rustplagg.

 

 

English: Pourpoint with grandes assiettes

My latest custom order is a linen arming doublet, pourpoint or paltock fitted with so called grandes assiettes, meant to be worn under a full metal harness. In medieval Sweden, such a garment would probably have been referred to as a vapentröja or simply tröia. The advantage of having these grandes assiettes is that they allow for better movements of ones arms, enabling strong and agile moves necessary for armed combat and weapon practise, especially when it comes to wielding the longsword. The pourpoint featured here is actually made for a person taller and less plump than I am, but still it feels suprisingly comfortable to wear even for me.

As opposed to the heavier and by all means bulkier gambeson or aketon (panzar in medieval Swedish) which constitutes a stand-alone armour, the pourpoint or arming doublet is supposed to be worn under a full steel harness and hence it is lighter and less padded (here: one layer of cotton felt). Although this particular garment will be worn with a 15th century harness, the style highly reflects mid-late 14th century fashion and is based on a simplified version of the well preserved civilian paltock attributed to Charles de Blois, duke of Brittany (died in 1364). Unlike the buttoned de Blois-garment, this one is fitted with sewn eyelets for lacing – no less than 9o in total. Apart from that, the pourpoint is made up of one layer of cotton felt sandwiched in between two layers of medium-weight linen, quilted with a heavy, waxed linen thread. Each piece was padded and quilted individually before being joined with an overlapping seam using hem-stiches on both the right and wrong side. The tabby woven linen used for the pourpoint’s shell suggests a less extravagant and more ”roustic” garment, considering that period  sources mention fustian (a cotton/linen fabric) and sendal (silk) among the materials used for making padded and quilted armour.

Annons