Husurnas återkomst

Nej, jag har inte klätt upp mig i helvitt för att spela guido eller efterlikna någon av agenterna ur Miami Vice, utan för att visa upp mina nysydda husur, långbyxor av linne från Ovansiljan. Husurna (jfr ”hosor”) är ett av de ålderdomligaste plaggen till mansdräkterna kring Mora-Orsabygden, och till form och funktion har de mycket gemensamt med de likartade s.k. holkbyxorna från Vånga i Östergötland. Ser vi till bilder från 1600-talet (t.ex. Magalotti) så avbildas ofta svensk allmoge iklädda långbyxor, ibland knutna kring knäet, och med stor sannolikhet har de släktskap med de sladdriga långbyxor som den tyske landsknekten Paul Dolnstein skildrar i sina teckningar av svenska bondesoldater kring sekelskiftet 1500.

Huruvida byxtypen är ”forntida” som ibland hävdas i svensk dräktlitteratur låter jag vara osagt, men att husurna trots sin vaga Elvis-look har lång kontinuitet i hyperkonservativa dräktområden står klart. Husur bars om somrarna i Mora och Orsa fram till 1800-talets slut, och var då så omoderna att de var moderna eftersom ju långbyxor hade ersatt knäbyxorna i modedräkten i början på seklet. Redan år 1666 gnisslade moraprästen Skragge tänderna över att allmogen lockades att börja bära brakkur – för den tiden moderiktiga knäbyxor – och därmed övergav bruket med de ålderdomliga långbyxorna. Helt undanträngda blev de dock inte – som arbetsbyxor vid bl.a. slåtter levde de vidare i ytterligare 200 år. Husur syddes gärna av slitstarkt blaggarn, dvs grovt linblånstyg, men finare varianter av blekt linne och halvlinne syddes också och kunde användas som högtidsplagg när de var nya. Husurna var i princip helt bortlagda både i Mora och Orsa i början av 1900-talet, men har under de senaste åren gjort en comeback tack vare att modiga dräktbärare gett sig in i klädkamrarna och grävt fram dylika nygamla plagg som ger karaktär till dräkten.

Mina husur är sydda av ett fint blekt linnetyg i fyrskaftad kypert och sydda för hand med blekt vaxad lingarn 16/2. Mönstret kommer från Mora hemslöjd och är uppritat efter ett original på Zorns klädkammare, men husurna i Orsa såg likadana ut. Byxorna är enkelt konstruerade av två stora stycken som sytts samman längst benets insida, de har en smal midjegjord och ett sprund på höger sida som sluts med två par häktor av mässing. Baktill är midjegjorden delad och reglerad med en skinnremsa.

English: The return of the husur

No, by dressing in white I’m not trying to pose as a guido or mimic one of the guys from Miami Vice, I just wanted to show off my new husur or trousers from the Upper Siljan region. The husur (cfr ”hose”) constitutes one of the most archaic of all the garments traditionally worn in the Mora-Orsa area in Dalarna province. Trousers similar in cut and function are also known from other regions in Sweden with a distinctive local clothing tradition, such as Vånga in Östergötland. In 17th century depictions, e.g. by Magalotti, Swedish peasants are often portrayed wearing trousers rather than breeches, sometimes shown tied below the knee, and in all probability these trousers are the same as the ones illustrated by German landsknecht Paul Dolnstein who drew sketched of his Swedish peasant militia adversaries around the turn of the 16th century.

Whether or not this particular type of trousers is ”pre-historic” as often claimed in Swedish literature I don’t really know, but it is safe to assume that they do have a long continuity in the Upper Siljan region and elsewhere, despite their vague Elvis-look… They were still worn as part of summer wear in Orsa and neighbouring Mora during the late 19th century, and by that time they were so out of fashion that they had made the full circle and once again were sort of fashionable, as trousers had superceeded breeches in standard European fashion during the turn of the 19th century. As early as 1666, vicar Skragge of Mora gritted his teeth over the fact that the members of his flock began to replace their old trusted husur with (by then) fashinable brakkur or breeches. Nevertheless, husur were never completely discarded as they lived on for another two centuries and worn as workpants during hay-makind and other summer activities. Strong and durable blaggarn (flax straw fabric) was the preferred cloth, but husur were also sewn from finer, bleached linen and linen-cotton fabrics and were then used as festive clothing when new. The husur had all but vanished both in Mora and Orsa by the turn of the 20th century, but during the last couple of years they have made a comeback much owing to brave dräkt-wearers who have ventured in into old wardrobes and collections to dig forth these new yet old garments which add character to the traditional dräkt assebly.

På äldre bilder är långbyxorna ofta knutna under knäet. Här har jag spänt fast knibelti eller knäbälten till husurna.
In older depictions, Swedish peasants are often seen wearing trousers that have a garter tied below the knee. Here I am wearing the knibelti or buckled garters to the husur.

As for my husur they are cut from a high-quality, bleached four-shafted linen twill and sewn by hand using a bleached, waxed, linen thread (16/2). The pattern is based on a pair from Mora and collected by Anders Zorn for his textile collection, but husur from Orsa were made exactly the same. The trousers are cut from two larger pieces joined along the inner leg, and they are opened/closed at a vent on the right side with two pairs of brass hooks and eyes. It is finally fitted with a waistband, split at the back and tied there with a small leather lace.

Morakarl, akvarell av Per Södermark 1850. ”Mora bonde”, akvarell från ca 1690-1700.
Mora peasants in husur, as depicted by Per Södermark in 1850 and by an unknown artist ca 1690-1700.

Husur eller ”soldbrakkor” (tack Malin…) från Sollerön, 1800-talet, ur Historiska Museets samlingar (NM.0210735)

Annons