Husurnas återkomst

Nej, jag har inte klätt upp mig i helvitt för att spela guido eller efterlikna någon av agenterna ur Miami Vice, utan för att visa upp mina nysydda husur, långbyxor av linne från Ovansiljan. Husurna (jfr ”hosor”) är ett av de ålderdomligaste plaggen till mansdräkterna kring Mora-Orsabygden, och till form och funktion har de mycket gemensamt med de likartade s.k. holkbyxorna från Vånga i Östergötland. Ser vi till bilder från 1600-talet (t.ex. Magalotti) så avbildas ofta svensk allmoge iklädda långbyxor, ibland knutna kring knäet, och med stor sannolikhet har de släktskap med de sladdriga långbyxor som den tyske landsknekten Paul Dolnstein skildrar i sina teckningar av svenska bondesoldater kring sekelskiftet 1500.

Huruvida byxtypen är ”forntida” som ibland hävdas i svensk dräktlitteratur låter jag vara osagt, men att husurna trots sin vaga Elvis-look har lång kontinuitet i hyperkonservativa dräktområden står klart. Husur bars om somrarna i Mora och Orsa fram till 1800-talets slut, och var då så omoderna att de var moderna eftersom ju långbyxor hade ersatt knäbyxorna i modedräkten i början på seklet. Redan år 1666 gnisslade moraprästen Skragge tänderna över att allmogen lockades att börja bära brakkur – för den tiden moderiktiga knäbyxor – och därmed övergav bruket med de ålderdomliga långbyxorna. Helt undanträngda blev de dock inte – som arbetsbyxor vid bl.a. slåtter levde de vidare i ytterligare 200 år. Husur syddes gärna av slitstarkt blaggarn, dvs grovt linblånstyg, men finare varianter av blekt linne och halvlinne syddes också och kunde användas som högtidsplagg när de var nya. Husurna var i princip helt bortlagda både i Mora och Orsa i början av 1900-talet, men har under de senaste åren gjort en comeback tack vare att modiga dräktbärare gett sig in i klädkamrarna och grävt fram dylika nygamla plagg som ger karaktär till dräkten.

Mina husur är sydda av ett fint blekt linnetyg i fyrskaftad kypert och sydda för hand med blekt vaxad lingarn 16/2. Mönstret kommer från Mora hemslöjd och är uppritat efter ett original på Zorns klädkammare, men husurna i Orsa såg likadana ut. Byxorna är enkelt konstruerade av två stora stycken som sytts samman längst benets insida, de har en smal midjegjord och ett sprund på höger sida som sluts med två par häktor av mässing. Baktill är midjegjorden delad och reglerad med en skinnremsa.

English: The return of the husur

No, by dressing in white I’m not trying to pose as a guido or mimic one of the guys from Miami Vice, I just wanted to show off my new husur or trousers from the Upper Siljan region. The husur (cfr ”hose”) constitutes one of the most archaic of all the garments traditionally worn in the Mora-Orsa area in Dalarna province. Trousers similar in cut and function are also known from other regions in Sweden with a distinctive local clothing tradition, such as Vånga in Östergötland. In 17th century depictions, e.g. by Magalotti, Swedish peasants are often portrayed wearing trousers rather than breeches, sometimes shown tied below the knee, and in all probability these trousers are the same as the ones illustrated by German landsknecht Paul Dolnstein who drew sketched of his Swedish peasant militia adversaries around the turn of the 16th century.

Whether or not this particular type of trousers is ”pre-historic” as often claimed in Swedish literature I don’t really know, but it is safe to assume that they do have a long continuity in the Upper Siljan region and elsewhere, despite their vague Elvis-look… They were still worn as part of summer wear in Orsa and neighbouring Mora during the late 19th century, and by that time they were so out of fashion that they had made the full circle and once again were sort of fashionable, as trousers had superceeded breeches in standard European fashion during the turn of the 19th century. As early as 1666, vicar Skragge of Mora gritted his teeth over the fact that the members of his flock began to replace their old trusted husur with (by then) fashinable brakkur or breeches. Nevertheless, husur were never completely discarded as they lived on for another two centuries and worn as workpants during hay-makind and other summer activities. Strong and durable blaggarn (flax straw fabric) was the preferred cloth, but husur were also sewn from finer, bleached linen and linen-cotton fabrics and were then used as festive clothing when new. The husur had all but vanished both in Mora and Orsa by the turn of the 20th century, but during the last couple of years they have made a comeback much owing to brave dräkt-wearers who have ventured in into old wardrobes and collections to dig forth these new yet old garments which add character to the traditional dräkt assebly.

På äldre bilder är långbyxorna ofta knutna under knäet. Här har jag spänt fast knibelti eller knäbälten till husurna.
In older depictions, Swedish peasants are often seen wearing trousers that have a garter tied below the knee. Here I am wearing the knibelti or buckled garters to the husur.

As for my husur they are cut from a high-quality, bleached four-shafted linen twill and sewn by hand using a bleached, waxed, linen thread (16/2). The pattern is based on a pair from Mora and collected by Anders Zorn for his textile collection, but husur from Orsa were made exactly the same. The trousers are cut from two larger pieces joined along the inner leg, and they are opened/closed at a vent on the right side with two pairs of brass hooks and eyes. It is finally fitted with a waistband, split at the back and tied there with a small leather lace.

Morakarl, akvarell av Per Södermark 1850. ”Mora bonde”, akvarell från ca 1690-1700.
Mora peasants in husur, as depicted by Per Södermark in 1850 and by an unknown artist ca 1690-1700.

Husur eller ”soldbrakkor” (tack Malin…) från Sollerön, 1800-talet, ur Historiska Museets samlingar (NM.0210735)

7 svar to “Husurnas återkomst”

  1. kurage Says:

    Sweet allmogens långbrallor på riktigt, jag skulle vilja påstå att de flesta bilder på bönder från 1500-1750 domineras av långbyxor knutna under knät. Bra jobbat.

  2. Malin Says:

    Mums, fina usur (vi har inget h här på Soldn)! Har sytt Ingelstads motsvarighet till dessa, ångrar lite att jag inte sydde soldbrakkor itsället men de jag sydde hade lucka och jag ville lära mig att sy med lucka…får bli ett par soldbrakkot som projekt till nästa sommar kanske.

    • Mikael Says:

      Tackar, ne det finns ju inget ”h” i ossmolet heller, men av någon anledning brukar man skriva ut bokstaven ändå, som en rest av det äldre uttalet. På tal om Sollerön vet jag att historiska museet har ett par i sina samlingar, ska nog länka till dem ovan

  3. Helena Says:

    Hej!

    Jag tänkte fråga dig om råd i en sak som gäller folkdräkt eftersom du syr en hel del och hoppas att du har lite mer koll än vad jag har.
    Det är så att en vän till mig har frågat om jag kan sy upp en del dräktdelar till honom. Det rör sig om ett par kortbyxor och en rock. Jag kan inte terminologin men har en hel del vana av att sy kläder, dock inte utstuderade dräkt plagg. Han kommer att förse mig dels med mönster och förlagor så det ska nog inte vara något problem, är van att ändra mönster för att det ska passa. Däremot har jag ingen aning om vad som är rimlig betalning för något sådant?
    Utgår från att jag kommer sy på maskin och detaljer och sådant som är för svårt för maskin för hand.

    Du har förövrigt en mycket fin blogg som jag gillar att läsa. Vackra bilder och vackra plagg!

    Med vänliga hälsningar

    • Mikael Says:

      Kul att du uppskattar min blogg Helena! Det här med ekonomisk ersättning är ett problem som jag också brottas med i o m att jag (än så länge) inte är etablerad företagare med traditionell sömnad som levebröd. De beställningsarbeten som jag hittills har åtagit mig har jag gjort mot en minimal kostnad i förhållande till vanliga marknadspriser, något som vänner och bekanta har förebrått mig för!

      Ser man till de priser som hemslöjden vill för att sy upp plagg så rör det sig om hyfsat stora summor, även när det gäller maskinsömnad (de höga kostnaderna riskerar tyvärr att skrämma bort potentiella kunder från att skaffa dräkt, vilket jag ser som en beklaglig utveckling). Om vi utgår från att arbetet med ett par byxor och en rock kanske tar allt mellan 5 till 10 timmar var inkl. måttanpassning och tillklippning så tycker jag – personligen ska tilläggas – att åtminstone 1000-1500 kr / plagg är en rimlig ersättning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: