En brutal skida till en brutal falchion

En medeltida machete på steroider. A medieval machete on ‘roids (photo: Fredrik Carrasco)

För ett tag sedan anförtrodde en föreningskamrat mig med uppgiften att tillverka en skida till hans falchion. Falchionen, vars namn härstammar från latinets ord för skära och till sin form och funktion möjligen går att spåra till thrakernas falx eller sica, var ett mycket vanligt vapen under hög- och senmedeltiden och brukades lika glatt av enkla knektar såväl som högborna riddare. Till skillnad från det eleganta och välbalanserade svärdet är falchionen jämförelsevis framtung och är avsedd att utdela extra kraftfulla hugg, och på grund av dess speciella form med en tilltagande klingbredd krävs en extra bred skida.

Kärnan av oxhud. The inner layer of oxhide.

Fredrik, vapnets ägare, efterfrågade en flexibel läderskida som tål stryk och försedd med en rem som bärs över axeln; ett bruk som går att bevittna på ett antal medeltida målningar såsom Holkhambiblen från 1400-talet och på andra håll. Normalt sett tillverkades medeltida skidor med en kärna av tunt trä, men det finns också fynd som antyder att det innersta lagret bestod av råhud (se Janne Harjula: Sheaths, Scabbards and Grip Coverings: The Use of Leather for Portable Objects in the 14th-16th Century Turku). Jag tillverkade skidan med en kärna av 3 mm tjock oxhud (två halvor som syddes samman med kaststygn längst med kanterna), förstärkt med ett lager limmat linnetyg och överdragen med ett smidigt, ca 0,7 mm tunt svinskinn som syddes samman med kaststygn baktill och lämnades ofärgat. Vaxad lintråd användes till alla sömmar och bältet fästes vid skidan med laskade läderremmar. Upphängningen är mycket enkel och är baserad på medeltida bilder.

För övrigt vill jag ta mig fräckheten att göra reklam för Albrechts Bössors nya hemsida på albrechts.se, spana in!

Falchionen och skidan med mellanlager av limmat linnetyg och bälteshållare av läder. The falchion and the scabbard showing the middle layer of glued linen cloth and leather risers.

English: A brutal scabbard for a brutal falchion

A while ago a fellow reenactment colleague of mine entrusted me with the task of making a scabbard for his falchion. The Falchion, whose name is derrived from the Latin word for sickle, and is a purported descendant of the ancient Thracian falx or sica, was a common weapon during the High- and Late Middle Ages and was popular with humble soldiers and noble men-at-arms alike. As opposed to the elegant and well-balanced sword, the falchion is noticably tip-heavy and meant to deliver extra powerful blows and cuts, and due to its peculiar shape with its increased blade-width it calls for a particularly broad scabbard.

photo courtesy of Fredrik Carrasco

Fredrik, the weapon’s owner, requested a a flexible leather scabbard which can stand up to a beating and a suspension belt carried around the shoulder, as seen in a number of medieval depictions such as the 14th century Holkham Bible and elsewhere. Usually scabbards were fashioned with a thin wooden core, but there are also finds which suggests that the inner layer were made from rawhide (cfr. Janne Harjula: Sheaths, Scabbards and Grip Coverings: The Use of Leather for Portable Objects in the 14th-16th Century Turku).

I made the scabbard with a core of 3 mm oxhide (two halves which were joined along the edge with whip-stichting), reinforced with a layer of glued linen cloth and covered with a supple 0.7 mm pig leather sewn along the back with whip-stiching and left undyed. All seams were made using waxed linen thread and the belt was attached using leather lacing. This suspension method is very simple and based on a number of pictoral sources.

Lastly, I would like to draw attention to Albrechts Bössor’s new bold homepage at albrechts.se, check it out!

Falchions depicted in an English edition of the Romance of Alexander (Bodley 264, 1338-1344). Note that the falchion in the center has the edge on the ”wrong side”, just like Fredrik’s does.

Annons