Archive for the ‘Allmän sömnad/ General sewing’ Category

Pickering / Pad stitching

februari 18, 2012

Här sitter man och pickerar en krage, ett rofyllt arbete som tog mig kanske tre timmar allt som allt. Kragen är uppbyggd av två lager mellanlägg av linnekanvas som pickeras fast med svart bomullstråd vid yttertyget av svart meltonull. På rätsidan bildar stygnen små fördjupningar. Om ni är nyfikna på hur man gör så finns det förstås en instruktionsfilm på youtube som demonstrerar hur det går till

 

Here I am pad stitching a collar, a pleasantly relaxing task which took me some three hours in all. The collar is constructed by pad stitching two inner layers of linen canvas to an outer shell of black melton cloth, using dark cotton thread. The stiches are visible as rows of tiny dots on the outer fabric. If you’re curious about how it works, there’s of course a youtube tutorial guiding you through it

 

En annan bra video / another nice video

 

 

Annonser

På beställning

maj 31, 2011

Ja man kan ju få intrycket av att det inte händer så mycket på sömnads- och hantverksfronten om man kikar in på min blogg, men i själva verket jobbar jag intensivt bakom kulisserna med ett stort beställningsjobb inför sommarsäsongen som jag inom en inte alltför avlägsen framtid ska redovisa lite mer i detalj. På bilden visas en liten sneak peek på ett plagg sytt av ett mycket skönt och tunt ylletyg från medeltidsmode som jag varmt (eller kanske snarare svalt!) kan rekommendera till er som tänkt sy lätta och luftiga sommarplagg.

Vadmalsstampning

mars 27, 2011

Har man väl fått känna på äldre plagg och textilier som faktiskt användes när det en gång begavs sig så blir man lätt lite kräsen i sitt materialval. Vadmal är ett exempel på en förr så vanlig tygsort som idag är knepig att få tag på. Visst finns det många tyger på marknaden som saluförs som ”vadmal”, men i bästa fall rör det sig om kraftigt valkade ylletyger som i varierande grad påminner om den gamla hemvävda, grova vadmalen som i hundratals år användes av skandinavisk allmoge. Efter att ha bläddrat i Kerstin Gustafssons Vadmal: Tradition och förnyelse (1992) väcktes min inspiration till att börja experimentera med att själv valka ylletyger för att få fram ”riktig” vadmal. Spillbitar från tidigare syprojekt bearbetades på prov, och det bästa resultatet fick jag efter att ha valkat ett engelskt ylletyg som kallas kersey och som tidigare såldes av Handelsgillet, numera av Historiska Rum. Kerseyn påminner starkt om de gamla vadmalsbitar som jag tidigare hittat i vår stuga i Orsa – den är vävd i fyrskaftskypert och har ungefär samma trådtjocklek och trådtäthet som den gamla orsavadmalen. Så tidigare i vintras köpte jag hem sammanlagt 6 meter ofärgad, naturvit kersey som blev öronmärkt för mitt nya orsadräktsprojekt. Efter att ha inhandlat en tillräckligt stor balja var det bara att ta av sig på fötterna och sätta igång med att stampa tyget i grön såpa och hett vatten. Man ska dock ha klart för sig att vadmal normalt sett bearbetades i vattendrivna vadmalsstampar, och att träbaljor sägs vara ett bättre alternativ för egen stampning då de erbjuder bättre friktion än plast. Och ja, istället för såpa användes ofta urin…

Eftersom stamptiden i vadmalsstamp sägs ha varit sex timmar stampade jag först tyget i under sammanlagt lika lång tid – ett blött och mödosamt arbete som krävde en del pauser. Emellanåt måste man fylla på med såpa och hett vatten, och jag rekommenderar starkt att man håller till i badrummet då det skvätter en hel del… När tyget väl började torka insåg jag dock att valkningen hade varit otillräcklig, så det var bara att kavla upp byxbenen och fortsätta följande dag. Den här gången delade jag upp tyget i fyra mer lätthanterade bitar på 1,3 m vardera och stampade dessa var för sig i ett par timmar till. Filtningen gick också snabbare märkte jag av att lägga tyget i handfatet och knåda det en stund med händerna. Efter att ha sköljt ur såpan tvättade jag tyget i en ullkurslösning med lanolin (ullfett), sköljde med kallt vatten och hängde upp på tork. Allra sist ångströks tyget på båda sidor. Vadmal som ska efterlikna den gamla i fråga om kvalitet bör vara så pass hårt valkat att vävstrukturen helt döljs av luggen, och tyget ska kännas tungt och styvt.

Det smartaste hade förmodligen varit att först tvätta tyget en eller två omgångar i maskin på hög temperatur, därefter knåda det i såpa och till sist stampa det i ett par timmar (ylletyg som enbart tvättas i maskin tenderar att bli ”löst” och sladdrigt). Under processen krympte kerseyn sådär en 20% både på bredden och längden och slutresultatet påminner ganska mycket om den gamla handvävda vadmalen i fråga om tjocklek och yta. Den stora skillnaden är väl i så fall färgen, men det ska påpekas att det äldre tyget har blivit nedsolkat av decennier uppe på loftet och bör ha haft i stort sett samma gräddvita ton när det en gång lämnade vävstolen för över hundra år sedan.

Det obehandlade tyget jämfört mot en bit gammal vadmal från Orsa där luggen har nötts bort och blottat vävstrukturen

The unprocessed fabric next to a piece of old vadmal from Orsa where the weave structure has been exposed due to wear and tear

Det färdigstampade tyget och en gammal vadmalsspillbit från Orsa

The finished cloth and an old vadmal scrap from Orsa

English: Making vadmal cloth

Recently I embarked upon an attempt to produce vadmal cloth. Vadmal (meaning “cloth measure” in Old Norse) is a heavily felted, homespun woolen fabric used by rural Scandinavians for centuries, but nowadays it is very hard to come by. Certainly there are lots of fabrics advertised as vadmal these days, but in reality they are fulled woolen fabrics that to varying degrees might resemble the old domestic, coarse cloth used by the Scandinavian peasantry. After reading a book about vadmal and its production in the past I got inspired to try felting woolen cloth into vadmal myself. I experimented a little with scraps of wool left from previous sewing projects, and in the end a British-produced fabric called kersey proved to render the best result. This kersey is very similar to the bits and scraps of vadmal found in our old farmhouse in Orsa – like the latter it is woven in a four-shafted twill and has roughly the same thread count and thread size. So earlier this winter I bought a total of 6 m or 6.5 yds of natural off-white kersey destined to be turned into old-fashioned vadmal for upcoming dräkt sewing projects. After having purchased an appropriately sized basin it was time to get wet and start beating the cloth by foot in hot water and soft soap. However it should be stressed that vadmal was commonly processed in specially designed water mills, or alternatively in wooden tubs which offer better friction that a plastic one does. And oh yes, instead of soft soap urine was often used…

Since vadmal used to be put into the mill for six hours I figured it would suffice to beat it in water and soap for that amount of time. Of course I had to take a break every now and then and replenish the basin with soft soap and hot water (it gets really squelchy and slippery so keeping to the bathroom is highly recommended). As the cloth began to dry I soon realized that the effort was not enough and that it needed more felting, so I tucked up my trousers and continued working the fabric next day. This time I cut the huge piece into four more manageable parts and beat them one at a time for another couple of hours. The felting also went faster by putting the fabric into the washbowl and knead it by hand for a while. After having rinsed out the soap I washed the fabric in a wool cure-solution with lanoline (wool fat), washed it again in cold water and hung it up to dry. Finally, the fabric was steam ironed on both sides. Vadmal which is supposed to resemble and feel like “the real deal” from the past should be milled and felted to such an extent that the weave structure is obscured, and the fabric should feel heavy and rather stiff.

The best idea would probably have been to have the fabric pre-washed in the washer for one or two turns in high temperature, then knead it in soft soap by hand and finally beat it in the basin for a couple of hours (wool fabrics that are machine-washed alone tend to end up a bit “loose” and floppy). During the process the kersey shrunk about 20% in both length and in breadth and the end result pretty decently resembles the old homespun vadmal both in terms of thickness and texture. The main difference would be the color, but it should be mentioned that the old fabric have been smutted into a grayish-brown hue after decades in the loft and it would originally have been just as creamy white when it once left the loom more than a century ago.

Vikten av att göra en toile

oktober 7, 2010

Suck, när man sitter där och sprättar upp ett plagg man arbetat på den senaste veckan ångrar man bittert att man inte tog sig lite tid extra och först gjorde en toile, ett provplagg i skräptyg. Jag brukar försöka göra en toile till varje nytt plagg jag syr, men nu hade jag inget lämpligt skräptyg till hands och trodde att jag skulle kunna komma undan med att kombinera gamla mönster till ett helt nytt. Tji fick jag när jag märkte att plagget blir ett par ynka cm för snävt och med en på tok felklippt halsringning… Nåja, man är ju ändå en erfarenhet rikare. Så medan jag väntar på att mitt nya tyg ska anlända får jag försöka ägna mig åt vilka tartantyger jag ska använda till kommande skotska projekt.

 

The importance of making a toile

*Sigh*, while sitting here unpicking a nearly finished garment I’ve been working on the past week I really, truly regret that I didn’t spend a few hours extra on making a toile from leftover fabric. Usually I try to make a toile for each new garment I’m about to sew, but since I had no suitable fabric scraps this time I though I could get away with combining old patterns into a completely new one. So I ended up with a garment that is a mere inch or so to slim and with a way wrongly cut neckline… Well, I guess at least I’ve learned something from my mistake. So while waiting for my new fabric to arrive I may just as well spend the time deciding which tartan fabrics I’m going to use for upcoming Scottish projects.   

How to II: Rynkning

maj 25, 2010

 

Tät rynkning på en gammal avklippt ärmlinning från Orsa från 1800-talet. Varje rynka är 1 mm bred.

Dense gathering on a 19th century cut off sleeve from Orsa, each fold is 1 mm wide.

Rynkning är ett enkelt sätt att dekorera ett plagg, och även om jag här demonstrerar rynkning av ärmlinningar så gäller samma metod på kragar, axelpartier osv.

 Skjortärmen på bilden är ganska exakt 50 cm bred innan rynkningen och 21 cm efter, ju bredare ärm desto tätare och fler rynkor kan man göra men ca 50 cm är det vanliga måttet på gamla handvävda allmogeskjortor. Först fållas kortsidorna där sprundet senare kommer vara, därefter sys en rad jämna förstygn 3,5 cm innanför fållen och ca 5 mm nedanför kanten – tänk på att tråden ska vara hållbar och ordentligt fäst, själv använde jag lingarn 35/2.  Runt 2-3 stygn/ centimeter är lagom, på mitt tyg blir det ett stygn för varje 4 trådar. Om stygnen har exakt samma längd blir det förstås lättare att få till jämna och fina rynkor.

 

När sömmen är färdig påbörjas en ny, exakt likadan och paralell förstygnsrad 5 mm under den. Det är viktigt att stygnen blir så paralella som möjligt, annars blir rynkningen ojämn. Två rader räcker gott och väl, men vill man ha ett bredare rynkparti lägger man till ytterligare en söm för varje 5 mm. Jag använde här tre rader, vilket gav ett rynkparti på 1 cm bredd.

 

När alla trådar är på plats är det dags att dra ihop tyget så att rynkorna bildas. Detta kräver en del teknik, men bäst är att arbeta långsamt och försök ”gnugga” tyget mot de fästa trådarna så att en rynka veckas i taget. Dra ihop rynkorna så tätt som möjligt (utan att dra av trådarna…) och låt helst tyget vila ett tag. Därefter är det dags att fästa den rynkade linningen mot ärmkvalen. Nåla fast ärmen och linningen kant i kant, dra sakta isär rynkorna så att de fördelas jämnt och nåla sedan fast dem i kvalen. Sy fast den rynkade linningen och kvalen med fållstygn, ett stygn genom varje veck. Själv använde jag blekt lintråd 60/2 för det. Vik sedan linningen om den inte redan är det och sy likadant på andra sidan. När den vikta kvalens kortsidor sytts ihop är det färdigt.      

 

English: How to II: Gathering

 Gathering is a nice and simply way of embellishing a linen garment, and although gathered cuffs are demonstrated here, the same technique is applied when gathering collars, shoulder-pieces etc.  

 The shirt sleeve in the photos measures pretty much exactly 50 cm or 20 inches wide before the gathering and 21 cm or 8 ½ in after. The wider the sleeve, the more and denser folds you can get, but 50 cm /21“ is a common measurement in old rural Swedish shirts made of home-woven fabrics. First the short sides, which will form the cuffs slits, are hemmed. Then a row of even stab-stitches are sewn ca 3,5 cm or 1 ½ in within the hem and 5 mm below the raw edge – make sure that the thread is durable and carefully attached at the end. For this part I used a linen thread 35/2. About 2-3 stitches per cm or 7-10 per inch will do fine, with my fabric I counted one stab stitch for every 4 threads. A row of stitches of the exact same size will make it easier to get a nice and even gathering.   

Den färdiga ärmlinningen

The finished gathered cuff

 When the seam is finished an identical new one is made 5 mm below it. It’s adamant that the stitches are made as parallel and identical as possible, or the gathering will end up uneven. Two parallel rows of stab stitching will do fine, but should you want a wider gathering another row is added for every 5 mm. I used three rows for this sleeve, which rendered a 1 cm wide gathering (slightly less than half an inch).

 When all the threads are in place it is time to gather the fabric so that tiny folds or creases are formed. This calls for some technique and practise, but the best way is to work slowly and carefully try to “rub” the fabric towards the edge where the threads are fixed,  making one fold at a time. Gather the folds as tight as possible (without breaking the threads…) and let the fabric rest for a while. Then it is time to attach the sleeve to the cuffs. Pin the sleeve and cuff at the short edges, then carefully pull the gathering apart until it is as wide as the cuff and then pin them too. Attach the two pieces with hemstitching, one stitch for each fold. I used a linen 60/2 thread for that. Then fold the cuff if it hasn’t already been that and repeat the same sewing on the other side. The short sides of the folded cuff are finally sewn together and the work is finished.  

Rynkad ärmlinning, axelparti och ok på en hansdsydd originalskjorta i bomull från sent 1800-tal.

Gathered cuffs, shoulders and yoke on an extant late 19th century hand-sewn cotton shirt

How to: Nuggor

maj 22, 2010

 

Nuggor på en överdel från Mora, 1870-talet (Nordiska museet).

Nuggor on a överdel or traditional blouse from Mora, Dalarna, Sweden, 1870s (Nordiska museet)

När jag fick ett erbjudande härom veckan att köpa en stor bit ölandslinne till kraftigt nedsatt pris kunde jag helt enkelt inte tacka nej. Ölandslinne är i min mening en av de finare linnekvaliteer jag sett ute på hyllorna och påminner mycket om det handvävda linnetyg i äldre folkliga linneskjortor som jag tittat på. Min 1300-talsskjorta är redan sydd i ölandslinne, och en ny dräktskjorta i samma slags tyg vore inte fel.

Den här gången hade jag tänkt visa en del tekniker som används i traditionell skjortsömnad, först ut är de små broderade spetsarna, s.k. nuggor, som ofta pryder ärmkvalarna på dräktskjortor från olika delar av landet. Nuggor är dels en enkel men fin dekoration, dels ett sätt att motverka slitage på ärmlinningen. Begreppet är från Dalarna, och på andra håll har de haft egna lokala benämningar och tekniken kan också variera. Här har jag följt instruktionerna som återfinns i Ulla Centergrans Folkdräkter förr och nu (1986).

 Först dras ett lämpligt antal väfttrådar ut ur tyget, ju tunnare tyg desto fler kan behöva dras ut. På mitt tyg som ligger på 16 trådar/cm var fem trådar lagom. Det utdragna partiet med varptrådarnma kvar viks sedan på mitten. Till nuggorna använde jag ett blekt tvåtrådigt lingarn, 60/2. Nålen ”plockar upp” ett antal varptrådar, tre-fyra st är lagom för ett tyg av den här kvaliten (1). Sedan vrider man nålen mot sig och lindar den fästa tråden motsols två varv under den (2) – detta kräver en del fingerfärdighet! – och sedan är det bara att dra åt (3). Därefter tar man ett stygn två trådar djupt vid sidan av nuggan och upprepar proceduren med de närmsta varptrådarna (4). Metoden är lätt att lära sig snabbt och att sy en rad nuggor för två kvalar (sammanlagt 42 cm) tog runt tre och en halv timme.

 

 

Efter nuggorna är färdiga jämnas de till genom att gnida dem med ett glas.

After finishing the nuggor they are smoothened by rubbing them with a glass.

Mina paintskills är inget att skryta om, men förhoppningsvis tydliggör min – eh… teckning – hur nuggsömnaden går till. Annars finns som sagt tekniken återgiven i Centergrans Folkdräkter förr och nu.

 

English: Since I came by a very fine linen fabric at discount price the other week I’m about to sew a new shirt for my Orsa garb. This Swedish-made linen is highly reminiscent of the hand-woven fabric used in the past, and I have previously sewn my 14th century shirt in the same fabric quality. This time I’m going to show you a few ”how-to:s”.   

Illustrated here is a simple means of making nuggor, a simple but decorative fancywork traditionally often applied to cuff-edges in Swedish shirts. I don’t know whether or not these nuggor are known outside Scandinavia, but I would assume they are since they serve as both a decoration as well as a means of preventing wear and tear.

First, five threads from the weft are pulled out from the cloth, the fabric is then folded and the nuggor are formed by picking up four folded warp-threads each time, using a linen 60/2 thread (1). With the warp-threads held by the needle, the sewing-thread is wound two times counter clockwise around the threads just below the needle (2), and then pulled tight (3). The thread is then fixed with a tiny stitch two threads deep (4) and the procedure is repeated with the next four warp-threads. The method is easy to learn and sewing nuggor for a pair of cuffs (in total 42 cm or 17 in) took me about three and a half hours.   

Små nuggor sydda med gul tråd på min systers överdel (ej gjord av mig).

Tiny nuggor sewn with yellow thread on my sister’s Orsa överdel or traditional blouse (not made by me).